Fan, känner att jag måste hålla lite workshop nu. En sak har man lärt sig under de fyrtiofem år man hållit på och det är att då man har draget uppe måste man köra. Men, inte hela vägen ut. Man måste spara lite krut till dagen därpå så man kommer igång då också.
Nog om det. Ta min morgon. Jag vaknade, full of love and shit, som käre Henry Miller skulle ha sagt. En av mina favoritsysselsättningar är att tänka vad han skulle säga om dagens läge. Det skulle nog inte vara några snälla rader han skulle häva ur sig. Han skulle garanterat säga något elakt om silikonraseriet. Varenda amerikansk brud på tv ser ju ut som en jävla anka numera. Det har skapats en ny ras i USA: Ankrasen.
Nog om det, min morgon, var underbar. Man står i liften, glänser på alla vis, har schysst style som grabbarna skulle säga, ser het ut, då, fan brakar det till. Liftrunkarn, en oduglig 19-åring har inte snöat av ankarliften så jag glider ur den och brakar rakt in i skogen baklänges. Inte blir det bättre av att jag har larmet och livförsäkringen, min Iphone, i näven. Ja, Ni hajar. Vilket jävla knatande det blev genom skogen för att komma ner och skälla på oduglingen som inte gjort sitt jobb.
Nåja, Henry ja, han hade varit en fröjd i dagens samhälle. Man ger ju ut mer böcker än någonsin, men lika förbannat går det ganska dåligt och böckerna är sämre än någonsin.
Kommentarer
Skicka en kommentar