torsdag 28 februari 2013


Jag har bott på Söder sedan 1969, främst runt torgen, Nytorget och Mariatorget. Jag har sett en del förändringar och så ska det vara. En stad förändras. Nu bor jag sedan länge strax bredvid Nytorget och Vita Bergen. Nu förändras det igen. Mycket slår igen, mina favoritkrogar på Erstagatan, på Åsögatan.

På Nytorget fanns det en pizzeria som varit där så länge jag minns. Tevere, orginalet kring Nytorget. Nu heter det något annat. Igår var jag in där och fikade. Lite småmysigt inrett, tyvärr en trist typ bakom
disken. Inte kunde han fixa en enkel espresso, bara dubbla. Okej, slanta av och gå ut. Jävla fik som inte klarar av att göra en enkel.

Väntar på polarn J, som kommer strax efter, dyker in och kommer ut efter tre minuter.
- Vad fan, 38 spänn för en Latte.
Vi båda ruskar på huvudet. Det nya Söder, den trista, kaxiga stilen. Vi vet båda två vilket ställe vi kommer att skippa i framtiden

onsdag 27 februari 2013


Livet har så många olika skeenden. Jag kör tvättstugan, min son har dängfeber i Filipinerna, min dotter repar med bandet mellan jobbet på hemtjänsten, franskan, grekiskan, ryskan och alla andra språk hon studerar.

Jag studerar kartan över Vuelta Espana 2013, Andalusien, Norra Spanien, mycket berg, ser den röda Ferrarin, en madrass i baksätet, cykeln på taket, follow the crowd.

Jag läser Salgados intervju, om att han tycker det digitala har förenklat och är mycket bättre för honom.   snabbare, lättare i dåligt ljus. Han är pragmatiker, precis som Koudelka. Män som inte har tid att slösa tid på dökött.

Jag ser ju att  Salgados bilder inte är lika snygga som på den analoga tiden, lite dödare i det tekniska, men det skiter Salgado i. Han är pragmatiker, vill ha resultat, gå vidare, inte slösa tid.

Läser en annan sajt, svenska fotografer som skryter med att de kört med samma kamera sedan 1960, typ samma tyska sak, som Salgado kört med. Trots det har man på dessa femtio år inte riktigt kommit underfund med om objektivet är bra eller dåligt. Dessa män är sannerligen inte pragmatiker. För mig tar det tio minuter att se om en glugg är dålig eller ej, men jag är ju pragmatiker också.

Ibland tänker jag tanken, att om folk har så svårt att förstå om en kamera eller en glugg är bra, hur är de då det gäller det andra. Typ maten. Jag har käkat köttbullar i femtio år, men tycker jag dom är goda? Eller kaffe, är det gott, egentligen?

Ja, vem vet,,, återgår till Vueltan,,,hmhm, där ser man havet, Andorra, Pyreneeerna, Madrid och avslutet är det tristaste. Den stan är inte min påse,,,,,,

Jag läser om Eric Clapton. vilken mess till liv och vilka låtar han gjort. Han trodde hans mamma var hans syster, träffade aldrig sin far som också var musiker, snacka om att äpplet faller inte långt från trädet. Den fantastiska låten Leyla skrev han då han var kär i George Harrisons fru. Den var till henne, snacka om att det måste ha varit lite kylslaget mellan Harrison och Clapton.

Eller ta bara då han gav bort sin plats i helikoptern till en annan artist som mådde lite dåligt och den helikoptern störtar med dödsfall. Ja, satan, den killen har bluesen i sig. Det värsta är ju ändå den fyraårige sonen som hoppade ut från 53:e våningen, vädringsfönstret var öppet för en hantverkare ville ha luft.

Ja, Herregud, vad gnäller man om?

Livet går och vi med den.

tisdag 26 februari 2013


Salgado har varit i kylan. Jag träffade Salgado för många år sedan då han höll ett bra bildspel i Stockholm. Förbannat trevlig karl, kollade på hans printar som jag tyckte var gråa. Jag måste säga att jag beundrar vad han gjort genom åren. Han har verkligen ansträngt sig, kanske lite för mycket. Fast den här bilden under är verkligen underbar.

På något vis är han och den fine Kent Klich lite lika. I deras fotografi finns en stark längtan efter att skildra det sociala och att komma vidare i livet, vara med och påverka. Två bra män, helt enkelt.

Annars, lite 591 och mickeberg och vinter,


JH Engström och har lagt upp en ny Facebooksida med Atelier Smedsby. Finns en hel del godsaker att kolla på där. Själv har jag tagit fram cykeln. Jag har också öppnat alla mina Blurbböcker(10 st) helt så alla får läsa dom gratis. ( Klicka på länkarna under bilderna i bloggen).

Jag gör det också som en kulturpolitisk protest för nu har det gått så långt att vi har kanske fler läsare och betraktare än någonsin, men vi har aldrig fått så lite betalt för vårt arbete. Som sagt: alla är välkomna att kolla och läsa och skulle du få en tanke på att du kanske skulle vilja betala för underhållningen så finns en donationsknapp du kan använda. Lev väl, cykeln är ute och en ny säsong börjar.

Många frågar mig vad som sker med Fotografiska och vår konflikt. Rent ut sagt så händer inte ett skit. Fotografiska håller på med någon förhalningstaktik, kommer inte till skott osv,,,så snart återstår bara att skicka in värsta fakturan och se hur dom reagerar.


Det här är något som är riktigt bra, synd att det är i färg bara.

Bilderna. Från 1970 på Blekingegatan och Moderna på åttiotaletdå Fela  Kuti spelade.

Annars en text om Post Scriptum.

Annars, om man går till de internationella fotosajterna så finns det bara tre, kanske fyra svenska fotografer som omnämns och det är ju givetvis för de är bra, har ett internationellt bildspråk och har kontakter i Frankrike/ Vu. Strömholm, Petersen, Engström och Tunbjörk. Alla har en kontakt med Vu, den franska agenten. En svensk fotograf som Sune Jonsson blir tex inte uppmärksammad någonstans. Han är för svensk helt enkelt.

måndag 25 februari 2013


Ni vet att längst ner i den här bloggen så kan ni kolla på mina böcker, gå till olika facebookhemsidor osv...och donera, denna underbara tanke...

Min ogifta fru sa att hon aldrig sett mig så bekymrad som nu. Kanske har hon rätt, för jag vet varken in eller ut. Och det saken handlar om är vilken väg livet ska ta? Hur ska jag arbeta? Hur ska jag leva? Vad ska jag arbeta med?

När man är i min ålder inträder ett vacum mellan att fortsätta på den gamla stigen eller hitta en ny. Jag vet att en del kommer att säga, men jag har milioner idéer och de ska jag göra då jag går i pension. Jag har hela livet gjort vad jag velat. I hela mitt liv har jag gjort vad velat göra och det kommer jag att fortsätta göra. Det enda som bekymrar mig är att det jag vill göra nu inte har någon bäring i det samhälle jag lever i. Det finns ingen som supportar det jag vill göra, om jag nu egentligen vet vad jag vill göra?

Ta bilden som Paul Hansen tog, en ruskigt bra bild. Hela debatten handlar plötsligt om han ändrat färgerna i den, photoshoppandet. Det ligger två döda barn i gubbarnas armar, räcker inte det för att börja tänka lite längre. I alla tider har vi fotografer gett våra bilder lite extra stänk. En annan aspekt att ta upp är: ska man tävla med sådana bilder? Skulle du vilja att dina döda barn exploaterades i World press foto.

Betyder dessa bilder, typ Hansens, något? Min åsikt är att de betyder inte ett skit. Jag tror inte fotografi betyder ett skit längre. Det är bara underhållning och försäljning numera. Om en bild ska betyda något tror jag att den måste ha ett djupt personligt budskap, ha en positiv vibb och helst följas av en stark text.

Ja, jag är bekymrad. Hela världen verkar vara bekymrad. Jag har en polare som alltid säger: Du tar för allvarligt på saker och ting. Konstigt nog är han alkis. Han rymmer på sitt sätt. Märkligt va?

Annars, Ed van der Elsken.

söndag 24 februari 2013