Memories from a lovely night

Solen hade äntligen bestämt sig för att göra slut på dagen, eftermiddagen, kvällen. Det var en av dessa magiska nätter i Vita Bergen, dessa vita berg, uppkallade efter kvinnornas rena tvätt som hängde på tork i parken för länge sedan. Nu var vi i samma hus som på den tiden. Enda skillnaden är att grannhuset kostar 18500 kr att hyra och man måste ha stått en livstid i bostadsförmedlingen för att komma i åtanke för att få bo i denna grönskande idyll.

Klockan slår 2000 i Sofia kyrka. Klockljudet blandas med underbara Cecilia och pianistens Thomas musik. De spelar Cornelius, Hasse och Tage, ja, till och med den låt som gjordes för att ena det svenska folket under kriget.

Det är en vacker stund, ja magisk. Det kan jag säga, jag som är årsbarn  med Lundell, gammal kompis med Strömholm, vars hus på Bergsprängargränd, ligger femtio meter från vårt party och där Lundell skrev Jack och där jag plåtade en naken kvinna på en fäll på golvet för tjugofem år sedan.

Detta ljuvliga party, orkestrerat av Ewa-Mari i fina flätor och vita jeans. En sommarblomma i sin bästa tid. Bredvid henne, den alltid lika sköna Janne, arkitekten, Söderbohemen, glädjespridaren. Underbara människor som ger oss den generösaste festen på länge. Ja, jag klassar den lika högt som den legendariska Planketfesten då Sven Oredsson tumlade nedför gräsmattan i sin vita kostym och hatt i slutet av 80-talet.

Magi, mina vänner. All denna skönhet, värme, det goda, den välfyllda baren. Den som inte insåg kvällens magi borde se över sina sinnesinstrument. Jag böjer min nacke, kysser era händer, Ewa-Mari, Janne, tackar från djupet av min skrovliga själ. Tack för värmen, dansen och de ljuva vädret.

Cecilia sjunger, Fredrik åkare, hennes röst glider ut i parken, möter den dova klangen från Sofia kyrkas klocka. Jag kysser min kvinnas läppar. Hon är vacker, i denna stund är alla vackra och från träden faller vita tussar av nykläckta blommor. Det var en kväll, det är ett liv, det är sommar.