Ny bok.
Matkultur och El Mundo.
1996 öppnade Matkultur på Erstagatan. Jag gillade inte stället i början, var för mycket trend helt enkelt. Alla snackade om hur bra mat de hade och plötsligt vallfärdade alla upp till den lilla restaurangen som Kristina och Björn Sjöö öppnat.
Jag hade mitt labb runt hörnet på Skånegatan och var lite halvsned på att Österikarn lagt ner sitt taxifik och att det nu var ersatt av ett trendhak. Jag envisades med att äta på alla andra ställen runt omkring. Jag gick till Matkultur då och då, men det var alldeles för mycket wannabees och trendnissar där för att jag skulle kunna koppla av.
Som med allt annat på Söder så lugnade det ner sig, man kunde snart gå på haket utan att reta ihjäl sig på alla Vasaiter och Östermalmare som kommit för att sitta och glassa vid borden.
Jag kom allt mer att hänga på Matkultur, och framför allt El Mundo, där den självskrivne Johan alltid satt i ett hörn och välkomnade alla som dök upp. Han sitter fortfarande kvar i hörnet, en segsliten lirare som verkar tåla det mesta. El Mundo och Matkultur blev mitt andra vardagsrum.
Det hände alltid något på El Mundo eller Matkultur.  Jag träffade Lotta och sedan hon försvunnit till förorten, kom jag att möta Wenke som varit borta ur min uppsyn i tjugofem år. Tillbaka i stan från några år i Berlin, möttes hon mig i porten till Matkultur och tycke uppstod.
På den vägen har det varit och på den vägen kommer det att ta slut. Matkultur är på väg att säljas då jag skriver det här. Björn och Kristina ska öppna något nytt, någonstans och Erstagatan blir snart en trist och tom gata.
Då får man minnas de glada dagarna. Alla åren, de sjutton som passerat, alla ölen, alla vackra nätterna man suttit ute, sett ner mot Folkungagatan och glatt sin magra själ med att gatan är vacker, kamraterna fina och krogen helt klart i klass med allt det man önskade sig i den stunden.

Populära inlägg