Mina perioder kommer då mörkret anländer på nätterna. Då man kan öppna fönstret, höra havet, staden. ljuden av hemliga kyssar. Då det är så varmt att man kan ha allt öppet, känna vinden gå genom rummen och ända vara inne och ute på samma gång. Men, lägg märke till att det ska vara svart utanför dörren. Himlen ska lysa i en svagare svart färg, men natten ska vara svart.

Det är Medelhavets nätter jag skriver om. De kommer till Stockholm också, runt  Midnattsloppet. Några nätter med öppna fönster, inne är ute och tvärtom. Det är då jag har min perioder, landar som mest i mig själv.

Det kan handla om längtan, men mer att den svarta natten gör att jag kommer igång. Jag är ingen nattmänniska, men jag tycker om att känna nattens vind smeka underarmarna då jag sitter och skriver på kvällen. Det ska gärna vara en fläkt som sveper runt kvällens värme i rummet.

En gång drömde jag om att flytta till Brasilien, ha ett mörkrum med öppet fönster, en trädgård, att jag skulle stå i natten med öppet fönster i labbet, det röda mörkrumsljuset, vinden i träden, ljuden från gatan, lite lätt klirrande från krogen.

Där skulle jag stå i natten, göra mina bilder tillsammans med vinden, mörkret och det lätta klirrandet från glas som lyfts på krogarna runt omkring. Inget dåligt mörkrum om jag får säga det själv.

Det är kanske längtan? Ingen dålig längtan. I alla fall om jag får säga det själv.

Populära inlägg