Känner att jag går in i vinterlunken. Igår var jag på ABF, inbjuden av Igor Videla och fotoklubben. Trevligt folk, kul att vara där. Idag bytte jag till vinterdäcken. Jag har ett jäkla problem med vinterdäcken, svårt att avvara dom då man ska köra Ferrarin i glashalka i norrland, fast helt skulle jag vilja dra ut dubben ur däcken. Kanske skulle göra det?

I alla fall, vintern kommer och jag går i en slags ide. Det blir fint, att dra sig undan, jobba i det tysta, sedan kommer snön långsamt dalande och jag blir en lycklig människa. Jag har allt man behöver i livet. Ett starkt intresse, pengar så jag överlever, kärlek, snälla barn, vad mer kan man begära? En fungerande kropp, ja och den får man faktiskt ta han dom själv. Ibland då jag ser den unga generationen kan jag bli lite rädd. De rör sällan på sig, de sitter hela tiden och det leder per automatik till diabetes och en massa hemska sjukdomar i fyrtioårsåldern. Känns onödigt på något vis.

RALF har en ny utställning den 30 okt, kanske man skulle lulla ner på. Annars rekommenderar jag Linda Forsells på Kontrast. Grym sak, kvinnor som gått igenom ett helvete. Egentligen vet jag inte vad jag ska tycka om hennes utställning. Det är ju egentligen inte fotografi, det är något större och tusen ggr värre, kvinnors utsatthet.

Tyvärr tror jag inte det går att komma åt de här med kvinnors utsatthet. Jag önskar verkligen att det gick att göra, men så många män som är dumma i huvudet vad det gäller sitt förhållande till kvinnor är svårt att få ordning på. Jag vet hur många män som helst som lever utan kvinna, som inte sover med kvinnor, som inte har någon vettig relation till kvinnor. En del av dom vet helt enkelt inte hur man handskas med kvinnor för det är en annan sak att handskas med kvinnor är män. Om man känner sig underlägsen en kvinna så går det lätt överstyr för vissa män.

Ja, det är en sorglig visa hela vägen. Ännu värre är ju alla dessa kulturer där kvinnor inte är värda ett skit. Jag minns tex på den tiden jag reste på Västbanken, gjorde reportage och kvinnorna aldrig fick vara med i diskussionerna. Mycket märklig känsla. Lasse Åberg har skrivit jävligt bra om Rosengård i Malmö, hur männen tagit över, kvinnorna förskjuts, det blir allt mer ett mansdagis av det hela, samtidigt som vi lever i någon slags uppfattning om det multikulturella. Vi är livrädda för rasism, men vi måste också våga ta några klara besked, ge några kristallklara regler, tex om att kvinnor inte för förtryckas och inte hålla på och babbla om multikulturella miljöer. Kommer man till Sverige så får man börja anpassa sig efter svenska regler för vi ligger kanske hundra år före i den frågan än många andra länder. Nog om det, det här är en svår fråga, men den är inte så svår, så att tex inte muslimska tjejer ska få vara med och lära sig simma osv,,,,

Populära inlägg