lördag 30 november 2013

In the early morning rain

 
In the early morning rain I take my Volvo and leave town for the snow and the slopes, all the best friends, take care and keep up the good work.

fredag 29 november 2013

Män

Jag har läst en hel del manliga inlägg om Rheborgs plåtning av sin dotter. Moralpanik, skriker en del män. Jag plåtar minsann mina barn halvnakna oxå, osv. Ibland undrar jag om en del män är efterblivna? 
Det artikeln handlade om , som tjejen Linnea skrev, var att det var en könstypisk bild, ett stereotypt sätt att förhålla sig till hur en man plåtar en brud. Det handlar inte ett skit om moral, bara om att brudar kan känna sig fett trötta på att ses som något som ska kläs av för att det ska bli en bra bild .

Tänk tanken att varenda brud som plåtar män har den brillianta ide'n att alla killar gör sig bra på bild i skitiga kalsonger o bar överkropp? Någonstans tror jag som man att man ledsnar på att stå i kalsonger? 

Moral, jag tycket man ska plåta allt, knulla, sex , fittor, kukar, men det får inte bli töntigt o inte vara könssterotypt, men gärna ångande o jävligt omoraliskt.

Livet...


Det är mycket snack nu. Många försvarar alla är fotografer. Det är helt okej, men vad är det de försvarar? Att det är ett medelmåttigt program för alla som vill se ett lite kul program om fotografi? Personligen fattar jag inte hur de kan ta så dåliga bilder. R stod på ett flak och plåta, jag såg massor med bra bilder att ta, men inte fick han någon bild.  Andra har reagerat på att han plåtade sin dotter, klädde av henne en del. Jag har också en dotter, men jag skulle inte plåta henne så, inte så opersonligt och konstigt. Hela upplägget kändes jävligt trött.

Som sagt, det som ändå slår mig mest och som jag har varit inne på förr, med Fotosidan, Instagram osv, och det är att man bejakar det medelmåttiga, eller rent ut sagt, dåliga, hela tiden. Varför lägger man inte krut på det riktigt bra. Det finns de som tror att fotografin blir bättre av att alla har en kamera, tar bilder på allt.

Tänker man på samma sätt med skrivna böcker? Att om alla får en dator, eller alla skriver dagbok, får vi intressanta författare och bra böcker. Jag tror att konsten föds hos en del, som har ett fruktansvärt starkt uttrycksbehov, som måste uttrycka sig och inom fotografin tror jag då att man ska gå direkt till de bästa källorna, de bästa böckerna. Om man stannar vid att läsa Fotosidan, eller se på alla fotografer, kommer man snabbt att sluta utvecklas, i princip gå baklänges. Det är vad jag tror och det har inget med elitism att göra. Det handlar bara om att jag tror på att ta sig själv på allvar, arbeta stenhårt, kämpa för sin sak och ge fan i det unkna, medelmåttiga och rent ut sagt, skitdåliga.

torsdag 28 november 2013

Ferrari mot Volvo

Idag sålde jag min testeronbil, Ferrarin, fick fem hundra loppor och köpte sedan en Volvo V70 med 265 kusar och fyrhjulsdrift. Herrejävlar, vad det ska brassas i böjarna i bergen i år. Det jobbiga med Ferrarin var då bakändan började slira på Duvedsvägen och veckans radda av timmerbilar, körda av trötta Thailändare, seglade upp framför en. Då kände man sig ofta som pannkaka, eller i alla fall plättar. Som blivande plätt, men hittills har jag aldrig seglat av vägen, däremot är ju diken kantade av BMWs från Djursholm då rikingarna gasat för mycket med lågprofildäcken. De kallas vinterns tussilago där de ligger upp och ner och spinner med hjulen i full fyrhjulsdrift.

Det är många som försvarar SD, säger att de är demokratiska. Det är odemokratiskt parti, en hög halvnassar som kutar omkring o jävlas till höger och vänster.

Nog om det, ser Volvon därute. Noll till hundra på sju sekunder, som ett störtlopp. Blir fint i vinter, sladda, sladda,

Street

Det är många som blir avhyvlade idag. Marcus Birro, Alla är fotografer, osv,,,jag har ingen lust att vara med i avhyvlingskören, men Alla är fotografer, tycker jag nog mest känns som en förolämpning. Annars är det nog ganska trevligt att leva.

onsdag 27 november 2013

Luktare


Min ogifta fru är en luktare. Så fort hon kommer någonstans så luktar hon sig fram och ofta låter det så här: Luktar avlopp här, eller tröjan luktar surt.
Förra gången jag hade med en luktare att göra var då jag i början av sjuttiotalet var färgkopist på ett proffslabb för färgbilder. Där hade vi en chefsluktare. En som luktade på allt. Vad han än tog i så luktade han. Kanske var han född till spårhund men fått fel gener på vägen?

I alla fall. Världen är full av olika typer. Luktare är en sort att håll koll på.

tisdag 26 november 2013

Keep on working

När jag kommer igång o jobbar blir jag som galen. Blir aldrig klar och glömmer allt annat. Drar strax till fjälls, tre dagar och sedan blir det väl lite paus i bloggandet. Det är kul att skida, plåta och skriva. Ska ta mig en koll på Anders och Christers böcker, såg att det var en diskussion om trycket, men jag tycker det är bra. Kanske inte lika bra som i Anders fängelsebok, tex eller Christers stora, finsktryckta, men bra nog,

Allt det här digitala börjar faktiskt skärpa till sig. Jag har inga som helst problem med min Ricoh på gatan. Och printarna blir helt okej, så what, så vad ska man då gnöla över? Inte mycket, så nu kör vi stenhårt ett tag. Holalala.

photoshop


Utrustning

Igår körde jag 16/9format på gatan. Det blir som att plåta landskap. Idag körde jag vanlig 35mm glugg och Ricohn, no problem med folk. Jag tycker det är omöjligt att blanda brännvidder på gatan, typ 35 mm och sedan en zoom som låter dig hamna på kanske 200 mm. Det fungerar inte för mig, för krångligt, för många möjligheter, dessutom blir nästan aldrig telebilder bra. Så enkelt är det med det.

Tänker på Koudelka som nu kör digitalt mellanformat, Leica S2, o som redigerar sina bilder i kameran. Han sitter på kvällarna och plockar bort bilder genom att bläddra igenom på skärmen. Det fungerar det också.

Det är kul att vara på gatan igen, och svårt är det. Får jag ihop tre bra bilder på en månad får jag vara glad och ändå finns det folk som varje dag lägger upp sina nya bilder. De måste vara fantastiska fotografer, eller hur?

måndag 25 november 2013

Sossarnas utförsäljning

Jag läser debatter på Fejan om SD. Gud vad man lägger energi på att övertyga oss om SDs rasism osv,,,Vi vet ju det, inte mycket att snacka om. Det man ska snacka om är Sossarna som måste radikaliseras, ta tillbaka sina radikala rötter. Nu är det som om man slåss om väljarna i mitten, medelklassen med två bilar typ.

Man måste vinna slaget där man hör hemma, bland de arbetslösa, bland de som jobbar, Lo, ibland alla dessa måste man vinna slaget. Inte hålla på och tjata om att SD är rasister, farliga osv,,,det är som att spotta i havet.
Hur många proteströstar på SD för att sossarna inte gör ett skit, babblar om privata skolor, vinster i vården osv? Hur hade det sett ut om sossarna satt ner foten, satt stopp för penningflykt, inga vinster i vården, ökad sysslesättning, nya jobb i den offentliga sektorn, stora, nya investeringar? Något hade hänt, eller hur?

Äntligen hade jag i alla fall tänkt. Äntigen lite aktion, äntligen någon som producerar något på golvet, inte bara penningaförflyttningar och räntevinster. Något riktigt, liksom.

Men ack nej, Löven satsar på de med två bilar, petar lite i högen, missnöjet växer och därmed SD.  Det är alltså inte SD, rasismen som är problemet, utan Sossarna som inte törs agera, som säljer ut sina kärnväljare.

16/9





Street

Dags att börja plåta på gatorna. Mariatorget. En kille kommer fram till mig och väser. " Förortstyper som dig ska dra tillbaka till förorten, bara försvinna från stan",

Holala. Jag berättar det för Johan på Kaffebar och han garvar läppen av sig. " Du har väl aldrig varit i en förort", säger han och bjuder på en kopp kaffe.

Jag vandrar vidare, kör 16/9 format, vilket är ganska speciellt, blir liksom landskapsbilder i stan. Vid Medis kommer nästa lirare och väser i mitt öra. " Vill du köpa knark, din jävel? Om inte dra ner mössan lite till".

Jag bara garvar. Vad har jag för utstrålning? Good knows, lunkar hemåt. Nya tag i morgon.

Koudelka, Muren,


Koudelka, mycket intressant.

söndag 24 november 2013

Christer Strömholm.


Det här är en stark sak om Strömholm. Bör läsas av alla som intresserar sig för bilden.

lördag 23 november 2013

Skidåkarn och poeten

Skidåkarn Axel försöker snitsa till Poeten. Arbetsverktyget Iphone.

SVT Play


SVT play, Anders Petersen.

Det här är en ovanligt bra intervju med Anders. Han är en fantastisk berättare, påminner väldigt mycket om en annan kamrat, den legendariske bokförläggaren Rolf Classon, som kört Galago, Kartago, hjälpt fram Rocky, Arne Anka, Lena Ackebo, mfl, ja, i princip hela tecknarsverige.

Båda har den där fenomenala förmågan att få en att lita på dom, att få en att bli bekväm i deras närhet. Det är verkligen en av Anders absoluta styrkor, att han får folk att lita på sig, att det känns tryggt och enkelt att vara i hans närvaro ett tag. Det är därför han kan komma folk så nära.

Det är en fin intervju, jag skulle bara vilja se den en timme lång, en djupintervju, men som fotograf blir man ändå lite lycklig över att en fotograf blir behandlad med samma respekt och samma allvar som en författare. Ett steg framåt helt enkelt.



fredag 22 november 2013


Ärevarv

O
Ligger framför en brasa på landet. Det tar halva dagen att få det lilla torpet att komma upp i värme. Jag skrev om Anders Petersen igår. Han kör ett ärevarv nu. Det är fint. Det är han förtjänt av. Från den andra sidan kommer andra röster som säger: Är det inte dags nu för lite nya fotografer? Är det inte lite tröttsamt att de gamla etablerade hela tiden omskrives?

Jag läser fransk press. De skriver mycket om Anders. 

På fiket i morse säger en fotograf till mig. " Det börjar bli en jävla idoldyrkan nu". Jag håller med. Det börjar kantra lite åt fel håll. Vi kanske skulle kolla först och snacka sedan. Fråga oss vad som är vad?

Brasan brinner på och snart kan jag plocka bort duntäcket jag ligger under. Jag undrar var den fotografiska skolningen tagit vägen: När den seriöse Misha Pedan öppnar en gatufotosajt på Fejan dräller det in ostrukturerad fotografi.

Min ogifta fru tycker det är ett problem att jag skriver om fotografi eftersom jag är fotograf. Jag håller med henne och säger, men om inte jag skriver, vem skriver då? Det är inte ditt problem, svarar hon. Det är inte ditt ansvar att skriva om fotografi. Du ska plåta och skita i att skriva om fotografi.
Hon har nog rätt. Jag börjar allt mer tro på den gamla metoden att gå till en butik o kolla i riktiga böcker, skita i att skriva o bara publicera sig då allt är klart . Verkar det vettigt?




Här köper man JH Engströms film.

http://www.editionsdeloeil.com/index.php?page=fiche&id=321
http://www.editionsdeloeil.com/index.php?page=fiche&acces=1&id=325

 I den undre länken ingår en bild som extragodis och det ingår också.


-En intervju med Christian Caujolle
-Min film Bertil och Maggan
-En booklet med bilder och texter

torsdag 21 november 2013

Anders Petersens Retro


Bokhandel Konstig. Fyllt av folk. Kö till Anders som signerar sin bok som kostar 400 kr, A4format, stående med runt 300 bilder och två texter.
Det är en mastig bok, påminner om Back Home och Strömholms tjocka. Rejält packade böcker, kan tycka att de skulle behövas lite luft i alla de böckerna. Max Ström kanske tycker papper och luft är dyrt, men det är billiga böcker. Att skicka ut en tjock bok med bra tryck för 400 spänn är billigt.

Boken börjar med Anders senaste bilder, i och för sig blandar han nytt och gammalt då och då, men principen verkar ändå vara att följa en tidslogik. För mig är det svårt att skriva om Anders för han betyder för mycket för mig, som inspiratör, men också människa. Men, jag försöker ändå.
Låt mig först, en gång för alla säga att Anders livsverk är oerhört imponerande, att jag sedan har en och annan åsikt är inte heller att förvånas över.

Boken slutar i Lehmitz, hans första och bästa arbete. Anders har gjort massor med fantastisk fotografi, varit lärare, är lärare och plåtar fortfarande energiskt trots sina strax fyllda sjuttio. Det enkla svaret på det är ju att han håller på för han står kanske inte ut med något annat. Han håller på för han måste. Det är så han överlever.

När jag skriver om Anders skriver jag om mig själv. Den enkla anledningen till att man håller på handlar också om att man inte vill ge upp, tror sig fortfarande ha något att säga. Och vad är alternativet? Finns det något?

Ju längre bak i boken jag kommer, ju äldre bilderna blir, desto bättre blir de i mina ögon. De äldre bilderna har en humanism, en slags kärlek till människan som inte de nya har. Fängelsebilderna, Lehmitz, de olika vännerna är skildrade på ett annat sätt än i de nya bilderna.

City Diares, bilderna från olika storstäder har en helt annan klang och en helt annan tonskala. De är mer betraktande, mer registrerande och saknar den här känslan av stillsam vänlighet som hans gamla bilder är fyllda av. Det tilltalar många, för anslaget är perfekt, men för mig, som ser bilden som ett samtal, som ett möte människor emellan, blir det för naket, för omänsklig blick. Ibland tycker jag till och med att det går på gränsen för hur man utnyttjar sina motiv.

Jag vet inte om Anders tycker det själv för han verkar ta igen det i sina djurbilder som är helt genomjävligt bra. Det finns en ofattbar smärta i en del djurbilderna, främst en hästbild som i mina ögon är den bästa bilden han någonsin tagit.

Hur man än vrider på det hela så är Anders en fotograf man aldrig kan komma förbi. Han har alltid legat i spets. Han har varit en av världens viktigaste fotografer i en massa år. Hans bilder är alltid underlag till tankar, goda och ibland irriterande och han är en given Hasselbladsstipendiat nästa år.



Förbannad

Det regnar. Det skiter jag i. Det betyder att det kommer snö där det är kallare. Jag är på väg till kylan. Köper två pocketböcker och kollar i Petersens nya retrobok. Tjock sak, återkommer till den.

Jag är förbannad a fotografins vägnar. Vem skriver om fotografi? Det var Arles, det enda jag kunde läsa om Arles var dessa meningslösa treradersgillanden på Facebook. Varför tar ingen anställd sitt ansvar, åker dit, skriver om saker och ting så det bara visslar om det?

Ska jag göra det? Eller Gabrielson, som skriver den enda fotoblogggen med utsikt. Affe Johansson skriver också bra men han rör sig runt Hornstull och det fungerar ju inte om man vill ha en utblick.

Det var precis fotomånaden i Paris. Vem skriver? Ingen, återigen dessa meningslösheter, dessa imbecilla gillanden om att något var starkt, bra. Vad i helvete betyder det: Vad var det som var bra, varför var det starkt, hur såg utställningarna ut?
De fotografer som skrivit sina gillanden på Fejan har ju inte ens tagit en bild så man hajar hur saker och ting ser ut.

Ja, jag är förbannad. Jag börjar känna mig som Graham Greene som anklagade borgmästaren i Nice för korruption. Vad sysslar Kamera o bild, Foto, DN, Svd, Expressen, AB osv med? Var finns den brinnande fotografiska journalistiken?

Man blir trött, är dock inte lagd åt det hållet. Jag blir förbannad. Jag tycker det är dags att kräva något av frimicklarna som fyller sina sajter med kamerareklam. Det är fan dags att leverera lite journalistik, lite närvaro i den fotografiska världen, lite inspiration, tack.

The Black Mountains, nr 35 i min bokproduktion.



Ny skidbok, 2014.

onsdag 20 november 2013

Om att visa sitt ansikte









En sak jag alltid får säga på workshops är, att om du ska plåta folk, så är det bra att visa sitt ansikte. De ser dig och du ser dom. Rakt framifrån, alltså.

tisdag 19 november 2013

Black mountains is calling for my soul.
















Days go bye..



Gjorde en Affe, fast utan stativ. Svängde förbi Fotografiska, lugnt, i fiket satt Chefen och plita. Kollade in Inta igen. Hon är bra, sedan fick Roversi sig en koll också. Funderade mest på om han satt in polaroiderna i ramarna, måste kolla upp det. Såg ut som bilderna bucklade och krökte sig, kändes som plastfilm, måste nog vara polaroider. Nästan allt han plåtade var oskarpt, rakt igen, en stil, måste kolla upp det också.

Förr retuscherade man ju ögon och kanter då man körde storformat, för att få det att se skarpt ut. Roversi hade 99 procent oskarpa bilder, ett stilgrepp alltså. Fast Inta, hon va skarp hon.  Synd att jag inte kan landa riktigt i hennes bilder, känns för gammelmodigt för mig.

Mina bilder här ovan vinner på att beskäras på höjden rejält, 16/9 format skulle passa. ja, det måste också kollas.