fredag 31 januari 2014


Jag har skrivit förr vad det digitala gör med det analoga. Jag jämförde bilderna från en tidig sajt med de nya som finns i Sune Jonssons bok och de uppvisar samma tendens som jag alltid har sagt då de analoga överförs till det digitala. Man kan se det på Strömholms bilder, mina bilder, alla bilder som har varit analoga och blivit digitala. Man förlorar något och det är kanske priset man får betala för att göra dem digitala. Se själva och jämför. Det blir hårdare, krispigare och frågan är inte om det svartvita rent tekniskt hade sin höjdpunkt med analoga printar , rullscann osv,,,jämför hunden och den böjda tanten och tex, mannen som står framåtböjd, kolla in hans hår, som natt och dag.

Därmed inget ont om Sune J, bara en reflektion om vår moderna teknik.


 http://www.fotosidan.se/cldoc/sunu-jonssons-livsverk-samlas-i-praktverk.htm
 http://www.sunejonsson.se/static/sv/7/

Fotosidan
Album


Fotoböcker

Sitter och kollar i Ed van der Elskens klassiska Parisbok. Den är verkligen fin, jag älskar Mr Elsken överhuvudtaget. Sedan i JH Engströms Parisbok. Därefter kollar jag lite i listor över årets bästa fotoböcker. JHs bok har ju hamnat på en del av dessa listor.

Jag blir verkligen brydd. Vad är det för tjommar som gör dessa listor. Av tio böcker är nio ofta en slags designböcker, yta, inget innehåll och sedan en bok då som tex Jhs bok, som består av en dröm, ett liv, kött och blod, en massa sorg, alkoholism, knullerier. Hur fan förmår man att bedöma så olika böcker på en lista? Lägger man  samma kriterier på böckerna?

Det är som att jämföra jazz med Bach. Går ju inte. Det är olika och ska vara olika.

Jag läser Ed van der Elskens bok. Det är en hemsk bok. Det går i princip åt helvete för hela högen. På bilderna ser det bra ut, men texten berättar ju en grym historia. Det finns folk som inte läser texten i fotoböcker. Det måste man, tyvärr är alldeles för många fotobokstexter rena sörjan, imbecillt kvasisnack, men om den är bra, måste den läsas, annars kan man ju tolka en bok helt fel.

Inte blir man gladare av Elskens bok då man vet att han dog för tidigt och bruttan som var den ledande tråden i Parisboken drogade ner sig rejält och var i princip sönderrökt.

Om jag läser Jhs bok, så kommer samma funderingar upp. Hans bok saknar romantik, kanske två, tre bilder. Den är verkligen söndersliten, visar på ett sönderslitet liv, där väldigt mycket är skavt, trasigt och då blir det för mig ofattbart hur man kan jämföra en sådan bok med en bok med designprylar osv,,,

Ja, inte vet jag, värt att ta sig en funderare kanske?
Jerusalem. Ny dag, nya tankar. Jag såg Belinda Os sista program igår. Det sprack ju med Lundell, lite synd, det hade kunnat lösa det här gamla traumat, men hon försökte ju i alla fall på sitt bakvända stalkeraktiga sätt. Annars då? Ja, det var väl en programserie där man missade målet hela tiden. I går tex hade ju diskussionen mellan de fyra, fem kvinnorna kunnat vara skitintressant att lyssna på, men det försvann, som allt annat, i ett löjligt blurr.Varför ta upp människors tid om man inte tänker göra något vettigt?

Någon frågade varför jag inte är med på Modernas utställning i Malmö? Jag har inget riktigt svar på det? Själv har jag  alltid känt att min karriär varit i motvind hos de som bestämmer. Jag har alltid fått de finaste stipendierna, typ, Garantipenningen, Lennart af Petersen, Stockholms stads hederslegat, Gullers, flera gånger av Konstnärsnämnden och författarfonden, Sune Jonsson, mm, men lika förbannat har jag varit nobbad av Moderna, Arbetets museum mfl.

En anledning kan vara min egen röst. Att jag till skillnad från de flesta fotografer uttrycker vad jag tycker och känner i text. Egentligen ingen av mina fotovänner gör det. De tar sällan eller aldrig ställning för något eller emot något. När vi bråkade med Fotografiska sa man privat en massa, men ingen vågade säga något offentligt. De flesta fotografer är kafe eller kroggnällare. De kan vara bra fotografer men tar sällan strid eller kämpar öppet för eller emot något. De är helt enkelt rädda om sitt eget skinn.

Sune Jonsson var satt i en liknande sits som min. Han är ju, tillsammans med Strömholm, vår viktigaste fotograf,men han fick aldrig det beröm och det mottagande han förtjänade. Ett av skälen var hans ganska beska tunga, han kunde säga vad han tyckte. Han for inte heller omkring och deltog på alla vernissager, satt och krökade i barer överallt med curatorer. Det fick han betala för. Nu får han sitt rättmätiga uppskattning och hans arbete kommer bara att växa. Det bevisar ju bara en sak. Ett arbete som Sune Jonssons kan man aldrig komma förbi i längden. Kvaliteten är alldeles för hög.

Kort sagt. Jag bekymrar mig inte så mycket. Tids nog kommer saker och ting att visa sig.


torsdag 30 januari 2014

Utsikt från ett fönster

Jag bor i en fantastisk lägenhet. Jag tänker på Pete Seegers hus. Den underbare Thomas Nilsson visar mig en bild på Seegers hus, som Seeger byggt själv dessutom. På något vis skulle jag vilja bo så, men inte i Sverige, men i Europa. Jag vill åt en annan kultur, en varmare, enklare tillvaro.

Ser att Thomas H Johnsson och JH ska kampera tillsammans på fotofestivalen i Landskrona den 22-24 aug. Jag ska också vara med där, mer om det senare- Tror det kan bli hur bra som helst.

Katten sover under lampan. Jag sitter i mitt lilla arbetsrum, med böcker, några lampor och min skrivare. Min bil står utanför, redo för äventyr, min vackra, underbara fru är på jobbet. Jag spelar något klassiskt på radion, något som påminner om en psalm. Det är lite ensamt, men så ska det vara på förmiddagen.

I går sa min dotter: Pappa, jag gör några viktiga val i livet just nu. Jag höll på att svara: Det gör jag med, men avstod. Viktigt att hon får känna sig viktig.

Det har kommit snö under natten. Det är bra, snart är det vår. Jag läser Knausgård, Min kamp 2, fattar inte mycket. Ettan gav jag upp direkt. Han verkar lätt hysterisk, grinig, jävligt fjantig om du frågar mig.
Visst, det är jobbigt med barn, det kanske är trist att vara med småbarn, men om man skaffat dom får man göra jobbet. End of discussion. Läste Alice Munroe, som påminner så mycket om Hemingway, men skriver mycket sämre, saknar förmågan att lätta sin text. Hon matar sina noveller tills man är kräkfärdig. Jag skrev på Fejan att Hem o hon var väldigt lika, men då skrev en brud att Alice M hade bättre koll på genusprylarna. Då blev jag sur. Troligtvis hade hon inte läst en rad av Hem, men jag har läst allt och kanske fem, sex böcker av Alice M. Hem har lika bra koll på genuset som Alice M, grejen är ju att Alice M har brudar som huvudfigurer medan Hem har män. Sedan har de båda ganska bra koll på det andra, motgenuset.

Idioter finns överallt. Det ska bli spännande att se hur Lundell hanterar Stalkern Belinda ikväll. Bruden är ju helt störd, men jag gillar programmet trots allt. Inte en grej är rätt, för mig är konflikten med Lundell och Fittstimsgänget ett olöst trauma. När de hoppade på Lundell en gång i tiden så hoppade de också på mig och många andra som gillade Lundell och som också var helt med på brudarnas självklara krav på lika lön osv. Jag har i mångt och mycket tyckt att Linda Skugge o co var ett gäng karriärister, vars enda uppgift var att provocera och jävlas, typ hetsen mot Lundell. När man säger det till andra brudar så säger de att Fittstimsgänget aldrig har varit feminister. Då brukar jag svara att alla media i snart 25 år sagt att de var och är feminister.  Då blir svaret igen: Nej, de är inte feminister.

Okej.

Det vore ändå skönt om Lundell kunde ta Belinda i hand och att hon bad om ursäkt för att de utnyttjat Lundell i alla år. Vi får se, och efter det vore det ju fint om man kunde få lyssna till lite vettiga feminister, typ Schyman, som talar om kärnfrågorna och har en bra feministisk attityd.


Ja, det är mycket nu. Katten sover vidare, jag funderar skarpt på att rösta på Fi eller V i valet. Varför?
Fi, för de feministiska frågorna. V av samma skäl men också för att V är det enda parti som är helt emot vinster i vården, skolan osv. Sossarna är helt enkelt för bedrövliga. Vilka unkna kräk, de vågar ju ingenting.

Det blir en lång text idag, får lägga in flera bilder i texten. Dagen har knappt börjat. Katten sover vidare, jag sitter i det lilla rummet med den klassiska musiken. Jag tänker, det är bra. Jag tänker på OS. Hur fan ska det går att genomföra? Varför frågar ingen Kalla eller Jönsson om vad de anser om arbetaren som fick ett spett i röven?

onsdag 29 januari 2014

Livstycken, Sune Jonsson kommer nu ut. Vackert, bra jobbat, Respekt.

OS


Mitt första OS var nog 1960 i Rom, med Gert Fredriksson och kanoten. Sedan var det väl Bob Beamon i Mexico 1968, som jag satt i en bio med en kräkandes kompis bredvid mig och såg hur Beamon hoppade sitt otroliga hopp. Det var Tommie Smith och Juan Carlos, sedan har OS rullat vidare och varje år har det bara blivit allt mer tveksamt med regimerna som har det.

Nu har Putin köpt in OS och man undrar hur det kan få fortgå som det gör. Idag läste jag om alla dessa gästarbetare som jobbat dygnet runt för att ställa i ordning det hela och hur många som helst som blir blåsta på lönen. Det värsta var ändå historien om arbetaren som klagade över att han inte fick sin lön och fick ett spett uppkört i röven av snuten. Det är ju fan helt sjukt.

Dessutom tror jag någon grupp kommer att lyckas med att smälla av en bomb. Visst, jag tycker synd om de idrottsmän och kvinnor som ska dit, men jag tycker nog de ska bojkotta skiten. OS stinker för mycket, det är redan för omänskligt. Jag kommer inte att kunna se atleterna utan att tänka på arbetaren som fick sin kropp förstörd av ett spett i röven för att han ville få sin lön för utfört arbete.

Larry Clark

Såg att Larry Clark gjort en nackoperation. Verkade vara en hård grej att gå igenom. I alla fall, american suburb på Facebook är en tung sajt.


















Går trögt idag. Får läsa Min kamp 2 istället för att anstränga mig.











Lars Epstein skriver fint om Johan Sundgrens bilder på Kontrast. Jag har inte sett bilderna, men det verkar vara ett väldigt fint reportage om de äldre, de äldre som vi alla kommer att bli. Rekommenderas.

Igår, i backen med gubbarna, var jag yngst. Den äldste 82 och sedan några 75-taggare. Och så jag, junior. Det är fint att åka med gubbsen. Varje år är det någon som faller av. Det är en slags sorg i det, men det är mäktigt att åka skidor då man är över åttio. Respekt, och inget annat.

Jag deklarerar. Det är viktigt också. Kanske viktigare än man tror. Det gäller att hålla koll på var pengarna går. En sak kan jag ju säga. Bil och det här elektroniska kostar, typ telefoner och bredband. Mycket mer än man tror. Jag tror bilen drar 35 papp om år och det elektroniska typ tusen spänn i månaden. Det trodde man inte, men så är det.

Katten sover. Min kära fru sitter hela kvällarna och kollar och yvar sig över hemlösa hundar hon ser på nätet. Och är det inte hundar så är det hus överallt. Jag bara tiger och säger inget, låter det passera.

Jag tänker fortfarande på Imogen Cunnighams bilder. Deras mäktiga lugn,deras ickevara, bilder som sticker ut så i vår tid där bilder helst ska vara superladdade hela tiden. Jag tänker mycket på det.

tisdag 28 januari 2014

Imogen Cunningham

Sitter och kollar på Cunninghams bilder. Det är sjukt bra. Liksom allt, Man Ray, Reportage, porträtt, tiden, så underbara bilder, så LUGNA bilder, så besjälade.När jag ser hennes bilder kan jag tänka att åren jag har kvar som fotograf borde jag arbeta i hennes anda. Ta så lugna bilder, så harmoniska bilder.
Bilderna har jag hämtat från Claes Gabrielsons fina blogg.


Workshop i Stockholm den 9-11 maj 2014.

Är du intresserad av att utveckla din fotografi, ditt bildspråk tillsammans med andra. Under tre dagar arbetar vi med en uppgift, samtidigt som vi också går igenom dina tidigare, egna bilder. Vi blir en tät, intim grupp som ser på varandras bilder, försöker lösa uppgiften utifrån ditt eget bildtänkande.
Vi arbetar inom ett litet område på Söder i Stockholm. Vi sysslar med nära, personlig gatufotografi, porträtt, gestaltande av tillstånd.
Workshopen kräver digitalkamera och gärna också en liten bärbar dator.
I workshopen ingår också ett skriftligt moment, att skriva om sin uppgift, sina tankar.

Workshopen kostar 3500 kr och anmälan måste vara gjord före den 15 mars.

Är du intresserad, kontakta mig på mickeberg@hotmail.com

Pension

Naxos, Kastro. Det är otroligt att jag tillbringat så mycket tid i det här vindlande gränderna. Igår kom det en fråga om vad jag vill göra med pensionen? Ta ut den eller vänta tills jag blir sjuttio? Jag väntar. Jag kan inte överleva på den pension jag har idag, räcker inte ens till hyran för min lya.

Hur länge hade man tänkt sig leva? Till 80, har ju en del polare som sagt hej då, men å andra sidan finns det ju en del som verkar vara i form vid 90? Ja, vad är lämpligt? Kanske man skulle tillbringa de sista tjugofem åren i de här gränderna igen? Bara leva på, försöka skriva en rad om livet då och då? Sitta vid ett bord, läppja på en kaffe, snacka med sin ljuvliga fru en timme då och då, cykla en runda, gå ut i natten och fiffla med kameran? Inte helt kasst, eller hur?

Ja, men pensionen får vänta. Så är det bara.

måndag 27 januari 2014


Sopåkarnas vinande ljud då de suger in soporna väcker mig. De står på Skånegatan. Jag tittar ut. Det är grått, vardag. Inte mycket att yvas över. En snål vind passerar mellan träden. En pappa med en liten grabb på väg till dagis. Vardag.

Polarn Axel trimmar i backen, WC-race i morgon. Skidlärarlinjen i Åre är på väg till Duved. Jag har flyttat, bytt lägenhet, tagit ett steg. Känns bra. Man är inte samma människa då man är sextiofem som trettiofem. Frågan är bara vad förändringen består av? Kanske en större längtan efter en slags gemenskap?

Datorn susar, vill inte starta. Det är vardag. Jag ska åka skidor i tre timmar, sedan börjar den andra arbetsdagen, den med orden och bilderna. Det är vardag. Det är vardag för alla. Spelar ingen roll vad man gör. Det är vardag. Visst, det skulle förenkla om man kunde kliva i ett par kortbyxor, gå ut och sätta sig på fiket på gatan, men även det är vardag, dock en enklare sådan.

Den 7 februari öppnar Hasselblad utställningen Mellan verkligheter.och den 13 febr har Procenter vernissage på Street/ Stockholm. Jag är med på båda. I maj och augusti har jag workshops. Det händer något hela tiden. I mars är jag i Andalusien, i augusti och sept på Naxos. Jag har några idéer. Jag har flyttat. jag har tagit ett steg i tillvaron. Det är vardag, alltid vardag.

söndag 26 januari 2014

Zlatan o Volvo

Zlatan och Volvo? Vad ska man säga, blev en otrolig diskussion om rasism. Hur ska man förhålla sig till idiotrasisterna? Jag skiter i dom. Det är inte lönt att ödsla en sekund på dem. Volvo och Zlatan då? Jag gillar Volvo, fantastisk bil som spöar allt, har säkert kört hundra tusen mil med Volvo. Zlatan då, en kille som klassvandrat, blivit en ganska reaktionär överklasspojke, fantastisk fotbollsspelare. Ganska dålig lagspelare, ego, ego till max. Nu har han gjort en reklamfilm med Volvo. Okej, det tickar ner en massa stålar i hans ficka, i mina ögon helt ointressant. Om Zlatan gillar det så varsågod. Ganska harmlöst. Skidåkaren Svindal gjorde en reklamfilm om spagetti och Messi en för ett flygbolag. Alla lika ointressanta, massa trams.

Jag har lite svårt för nätet numera. Det är ofattbart hur snabbt och självsäkert man dömer ut folk. Jag tycker inte alls om det. Vare sig man heter Zlatan eller Nisse i Hökarängen som ska man ha lite försiktighet. Allt går för fort, och det är farligt att döma för fort.


Workshop i Stockholm den 9-11 maj 2014.

Är du intresserad av att utveckla din fotografi, ditt bildspråk tillsammans med andra. Under tre dagar arbetar vi med en uppgift, samtidigt som vi också går igenom dina tidigare, egna bilder. Vi blir en tät, intim grupp som ser på varandras bilder, försöker lösa uppgiften utifrån ditt eget bildtänkande.
Vi arbetar inom ett litet område på Söder i Stockholm. Vi sysslar med nära, personlig gatufotografi, porträtt, gestaltande av tillstånd.
Workshopen kräver digitalkamera och gärna också en liten bärbar dator.
I workshopen ingår också ett skriftligt moment, att skriva om sin uppgift, sina tankar.

Workshopen kostar 3500 kr och anmälan måste vara gjord före den 15 mars.

Är du intresserad, kontakta mig på mickeberg@hotmail.com

lördag 25 januari 2014

Tio frågor

Vad arbetar du mer för kamera?
Richoh Gr, med 28 mm objektiv, men jag har det alltid inställt på 35 mm, jpg och dynamiskt svartvitt. Jag fixar mina bilder i photoshop cs 3, väldigt lite dock. Lite kontrast, kanske lite skärpa, någon beskärning.

Varför bara svartvitt?
Jag gillar inte färg.

Varför bara en kamera?
Behövs inte mer, går den sönder kan jag plocka upp mobilen ett tag tills jag kommer till en fotoaffär där jag kan köpa en ny pocketkamera.

Du skriver mycket?
Skriva ger mig ro, frid. Jag blir lyckligare av att skriva än att plåta. Det är ett mer direkt tilltal i skrivandet, fast jag blir som mest lycklig om jag får visa bild och text samtidigt. Det är liksom min grej, bild och text.

Du har gjort 33 böcker på 43 års fotograferande. Vad är nästa projekt?
Egentligen är det tomt i tanken. Man kan upprepa sig, det är vanligt. För mig är det en fråga om att gå på samma gator eller gå på nya gator, även om jag kommer till samma slutsatser som 1972.

Vad menar du?
Alla bra grejer jag gjort har handlat om att ge sig iväg och priset man får betala för att ge sig iväg. På sjuttiotalet i Spanien, då jag gav mig iväg ensam kunde jag känna en stor lycka av att ge mig iväg, men den ersattes alltid av stark panikångest då jag kommit iväg, ensamheten var mördande. Det är ingen skillnad idag. Alla resor, all ensamhet är stark ångest. Problemet är bara att just den ångesten är den skapande ångesten, den ångest som leder till resultat. Det är ett hårt liv, väldigt få klarar av det.

Varför tar du inte ett fast jobb då?
Jag har tänkt tanken, har dock aldrig haft ett fast jobb, men varje gång jag försökt eller varit i närheten av ett sådant, har jag direkt ryggat tillbaka. Ett värre läge än ett fast jobb kan jag inte tänka mig. Det skulle omöjliggöra alla mina tankar om hur livet ska levas.

Trots allt, så är du ganska nöjd?
Jag är väldigt nöjd. Jag lever ett liv som jag vill leva. Man kan helt enkelt inte ha det bättre.

Vad tycker du om den svenska fotoscenen?
Det finns några fotografer jag älskar, tycker om. Anders Petersen som jag känner en stor ömhet för. Hans sårbarhet gör att jag alltid vill tycka om honom även om jag tycker han är ute och seglar ibland, men han har en sanslös ömhet, sårbarhet i sig själv. Jh Engström är som min son, en uppstudsig jävel som man måste skälla på då och då, men han har också det där hjärtat i sin röra.  Tuija, en drottning, en tyngd, ett brud man inte tjafsar med, en pärla, en grym röst, en människa med stor värme.

Jag tycker om han med traktorerna, en fin ung man, som har en slags ro i sina bilder. Martin Bogren, han växer i takt med att han blir äldre, sensuellare.

Det finns några till jag tycker om, ofta kvinnor, men de klarar inte riktigt av rollen med småbarn och arbete. Deras tid kommer, för det är trots allt mycket svårt att klara ekonomi, vara småbarnsförälder och göra  seriös bild, inte bara ta bilder som ska betala gröten. Det är två olika divisioner.

Annars, rent generellt, tycker jag medelmåttan har tagit över den svenska fotoscenen. Lite  photoshop och det är en bild. En bild bygger inte på photoshop, eller något program i telefonen. Svenska folket saknar utbildning i foto, i bild, man köper ju snart vad skit som helst.

Vad tycker du om fotoscenen, utställningar, gallerier?

Internet är krångligt. Du ser en massa, men du ser ändå inte. Det passerar,  men du tar inte in. Fotografiska har ju gjort bra grejer, men deras inträde på scenen har också lagt ett lock på, eftersom de andra aktörerna gett upp. Moderna är ju en ren provokation, sättet de behandlar bild är ju fan rent upprörande. På gamla museet, när de hade den lilla tarmen där de visade bilder, höll tio ggr högre klass än dagens Moderna. Kontrast gör vad de kan och grabbarna på Hornsgatskrogen gör sitt jobb, men det är ju värdelöst att ställa ut på en krog där det sitter matgäster framför bilderna. Nej, den svenska fotoscenen vad det gäller gallerier har ett stort problem.

Vad ska du göra åt det?
Jag skiter i vilket. Jag gör min grej. Mina böcker, min blogg som ändå läses av i snitt tusen pers om dagen, senaste veckan 1500 varje dag. Vad ska jag göra mer?




Tre bilder av skugga. Nu har jag gjort min skidbok, ganska nöjd med den. Har väl gjort en 33 böcker nu och slår man ihop det bästa ur varje bok så blir det väl ganska hyfsat.

Jag har redan börjat på nästa, kallad 65. Om att bli 65, som jag blir i år, pensionär. Jag kan inte ta ut min pension för den är väldigt låg, räcker knappt till min hyra, men skit samma. Jag kör på. Det finns två, tre frågeställningar med att bli 65. Det är vad nästa bok handlar om.



Workshop i Stockholm den 9-11 maj 2014.

Är du intresserad av att utveckla din fotografi, ditt bildspråk tillsammans med andra. Under tre dagar arbetar vi med en uppgift, samtidigt som vi också går igenom dina tidigare, egna bilder. Vi blir en tät, intim grupp som ser på varandras bilder, försöker lösa uppgiften utifrån ditt eget bildtänkande.
Vi arbetar inom ett litet område på Söder i Stockholm. Vi sysslar med nära, personlig gatufotografi, porträtt, gestaltande av tillstånd.
Workshopen kräver digitalkamera och gärna också en liten bärbar dator.
I workshopen ingår också ett skriftligt moment, att skriva om sin uppgift, sina tankar.

Workshopen kostar 3500 kr och anmälan måste vara gjord före den 15 mars.

Mickeberg@hotmail.com

fredag 24 januari 2014


 

Jag känner mig lite krasslig. Tänker på Belinda Os fittstimsprogram igår. Många märkliga saker, som intervjun med Ström.Varför? Eller talet om skilsmässor på bröllopet. Smaklöst. Sedan jakten på Lundell. Jag var ju med då Lundells brev blev allmänt. Det var ju ett korkat brev men publiceringen av det var ju ett jävulskt övergrepp. Personligen skulle jag känna en slags frid om de kunde bli vänner igen. Jag tycker den där konflikten fortfarande skaver inom mig alldeles för märkligt mycket.

Sedan det där inslaget med brandmännen var ju rena nyset. Självklart måste kvinnliga brandmän vara av en speciell fysisk art annars klarar de ju inte jobbet o det är de ju oxå .

Jag tyckte forskaren var intressant som snackade om framtiden, att om tio, femton år skulle kvinnorna dominerara o till sextio procent stå för ekonomin. Den tendensen är ju tydlig redan idag. Unga kvinnor dominerar ju överallt, medan de stora förlorarna är unga män i vissa förorter o ute på landsbygden.

Det som ändå bara påpekas lite lätt i programmet är just detta att många män, även jag, kan känna att just i den här genusdebatten har vi ingen röst om vi inte tycker ganska exakt som vissa kvinnor. Jag tror den känslan är underskattad hos många kvinnor. Nästan varenda man jag känner, och då är vi välutbildade och är helt överens om lika lön för arbete, våld mot kvinnor osv, som kvinnorna, men väldigt ofta blir vi bemötta med en slags aggressivitet om vi säger något på sociala forum, vilket leder till att vi kniper käft. Våra röster är liksom inte värda något. Det är inte frågan om fakta utan mer en mental känsla . Vi känner oss lika trötta som kvinnorna över manliga dårar som kallar kvinnor horor, hotar med våld osv, men alldeles för ofta spiller en slags kvinnlig aggressivitet över på oss också. Det förnekas direkt av alla mina kvinnliga vänner men varenda man jag känner kan intyga den känslan. På något vis borde det inte vara så. Det är jävligt trist o inget annat.



torsdag 23 januari 2014

Ny bok, skilovers


Det svarta berget by Micke Berg | Make Your Own Book

Ny bok, 30/30 cm. ca 100 sidor. Pris på Blurb strax under 700 kr. Om jag ska signera med frakt, 1200 kr

lev väl....


Workshop i Stockholm den 9-11 maj 2014.

Är du intresserad av att utveckla din fotografi, ditt bildspråk tillsammans med andra. Under tre dagar arbetar vi med en uppgift, samtidigt som vi också går igenom dina tidigare, egna bilder. Vi blir en tät, intim grupp som ser på varandras bilder, försöker lösa uppgiften utifrån ditt eget bildtänkande.
Vi arbetar inom ett litet område på Söder i Stockholm. Vi sysslar med nära, personlig gatufotografi, porträtt, gestaltande av tillstånd.
Workshopen kräver digitalkamera och gärna också en liten bärbar dator.
I workshopen ingår också ett skriftligt moment, att skriva om sin uppgift, sina tankar.

Workshopen kostar 3500 kr och anmälan måste vara gjord före den 15 mars.

Är du intresserad, kontakta mig på mickeberg@hotmail.com