Utsikt från ett fönster. Det är vackra dagar. Jag vill aldrig gå under fyra hundra asa på en digitalkamera. Hur ska man annars kunna få skärpa och fart i grejerna. Jag ser ut genom fönstret och drömmer om en annan dag. Hälsar på polarn på det stora sjukhuset. Alla läkare har fula rockar, de borde få något bättre. Det enda balla de har i klädväg är de gröna operationsdresserna.

Jag träffade en amerikan på fiket som sa att vi i Sverige har ett helt unikt och helt överlägset system då det gäller att ta hand om människor. Visst, sa han, kunde konkurrens och privatism driva fram spännande projekt, nya grejer, men i slutändan är ändå vårt skyddssystem överlägset. Helt överlägset för idag får allt färre möjlighet i USA att köpa sig sin frihet, sina försäkringar osv,,,  Ja, så sa han. Vad skulle jag säga? Att vi har jobbat som galningar på att bli som i USA, privata.

Gick in på apoteket häromdagen, skulle kolla på lite droger till kroppen. Vad fan, har det blivit en sminkhörna? Hur fan kan halva lokalen ha smink och skit, medans gamlingarna får höra att deras medecin som funnit på apoteket i tjugo år plötsligt inte finns. Kanske kommer i morgon, men Damen kanske ska lite hudlotion?

Ja, Ni vet? I morgon ska jagut och testa om jag kan få till lite rörelse med kameran, låsa skärpan i farten. Jag har testat det mesta. Det brukar funka, men först kan man ju ta sig en fundera på det här med USA och hudlotion.

Populära inlägg