fredag 30 maj 2014


WORKSHOPS (FÖRBOKAS)

LANDSKRONA FOTOFESTIVAL 2014

22 augusti - 24 augusti


WORKSHOP 1: MICKE BERG.


Datum: 22 augusti - 24 augusti.
(workshopen börjar fredag eftermiddag och slutar söndag eftermiddag)

Micke Berg betraktas ofta som en utpräglad gatufotograf. Han har medverkat i närmre hundra utställningar och gett ut ett flertalet böcker. Exempelvis har han ställt ut i Berlin, London, St Petersburg, Hamburg, Wien, och Sarajevo. Några av hans mest kända böcker som bör nämnas är Skogsnäs och Stockholm Blues. Micke Berg har bla fått Stockholms Stads hederspris, Guller-stipendiet, Nöjesguidens pris och innehar även statlig inkomstgaranti från Författarfonden.

Läs mer om Micke Berg här.

Workshopen tar avstamp i gatufotografiet och samtal kring tekniker och förhållningssätt. Det blir en intim, intensiv, workshop där samtalen och arbetet står i fokus. Uppgifter varvas med personlig bildkritik. Deltagarna ska också skriva en kort text om sina tankar och upplevelser från de dagar och nätter som workshopen pågått. Efter workshopen ska varje deltagare fått ihop ett grundmaterial att självständigt kunna arbeta vidare med.

Utrustning: Egen digitalkamera och laptop.
Plats: Festivalcentret (Landskrona Teater).
Pris: 3 895 kr inkl moms (inkl Festivalpass).
Boka plats under fliken Biljetter eller direkt här (TicNet).

Information som vägbeskrivning och exakta tider kommer att mailas ut vid anmälan.

Grinfärdig

Ni som läser min blogg vet ju hur många gånger jag sagt att i svartvitt är det digitala chanslöst mot analogt printande. Kolla den här länken med Leica M6 mot Leica Monochrome. betänk också att filmen är skannad.Hade man printat analogt hade skillnaden varit ännu större.

Man blir grinfärdig alltså. Nog om det. Läste om Eddy Merckx, den kanske bäste cyklisten genom tiderna. Han är född 1945, alltså 69 nu och han blev tillfrågad om han fortfarande cyklade. Ja, inte så mycket, två, tre gånger i veckan, kanske 900 mil om år. Dubbelt så mycket som mig.

Då blev jag grinfärdig igen. Varför bor jag inte i ett land där man kan cykla tolv månader om år, samtidigt som man kan åka skidor tre månader i samma land, typ Spanien, nere i Andalusien eller uppe vid Barcelona. Portugal är också fint men det finns ju inga berg. Shit, nu känns det som om dagen redan är förstörd. Fan, vad less jag är på att det digitala är så mycket sämre än det analoga, och att jag gav bort allt då jag gick över till det digitala. Tänk om man haft ett mörkrum på landet och stått och printat 30/40printar på något fint papper. Nu får man hålla på och lägga in konstgjort korn för  att man ska stå ut med att se på sina digitala skitprintar.

Sedan det digitala kom har jag varit väldigt tudelad, velat sluta fotografera för jag tycker det digitala i svartvitt är helt uselt. Det är till synes en liten, liten skillnad, men i grunden är det en himmelsvidd, mental skillnad. Just det här att man aldrig tycker det blir bra, att man aldrig ser en enda utställning gjord digital som man känner frid  inför och just detta att det ser till synes bra ut på väggen, där bilden sitter, men att man inombords revolterar av någon underlig anledning och tycker alltihop är skit, fake och fusk.

onsdag 28 maj 2014

Kaffebilder









Det är väldigt vanligt bland fotografer att ta kaffebilder på andra polare då man fikar. Inget ont i det. De här tog jag idag under den halvtimme vi fikade. Bilderna direkt ur kameran, jpg, ingen efterbearbetning, inte tittat i sökaren då jag plåtat, bara dragit på. Ingen skärpning, inget inget är gjort. Även det blir hyfsat, tycker jag.


Mycket bra Greklandsjobb även om jag inte är riktigt överens med den digitala känslan i bilderna.

Det finns en strimma sol

Det finns en strimma sol på gatan. En del går till vänster, andra mot höger. En kille kommer i kortärmad tröja, en kvinna i dunjacka går åt andra hållet. Vad är det för väder? Som vanligt, bäst att kolla själv. Det är alltid bäst att kolla själv.
Inget är enklare i livet än att sitta på sin kammare och tro och tycka. Ett liv är att gå ut och delta, konfronteras, känna in. Fotografens livsmjölk är att gå ut och känna in. Jag drömde att jag blev intervjuad, blev frågad om hur jag väljer mina bilder. De kommer till mig, en känsla talar till mig, sedan lägger jag ihop det jag ser med det jag upplevt i sextiofem år och det jag tror jag ska uppleva om tio år, därefter blir bilden till.
Jag ser, men jag befinner mig långt bakom och framför det jag ser på samma gång. Det är som att lukta på fingrarna efter man har haft sex med sin älskade. Man är i tre skikt på samma gång, nu, då och sedan. Fantasin spränger gränser. Verkligheten är fantasins mannagrynsgröt.

Anders Fellini Frickmeijer har gjort en film, En fin kille med lurig blick, en sk gamäng. Det är sådana som behövs, de allvarliga med de snea leendena. De som fyller gatan med små streck av ljus, de som gör att vi kliver ur dunjackan då det blir nödvändigt.

Jag läste ut Stig Larsson, Essingens stolthet. Hans senaste, bra bok om att skriva. Han skryter om sig själv. Gör han rätt i. Han och Flink, skådisen och regissören, har något speciellt. En kärlek till livet och jobbet, en utarmande hänsynslöshet till sig själva. Sedan tar de livet av sig själva lite för ofta för att det ska vara kul för någon, men de vet vad kvalitet är.


Konsten är den enda arena, förutom idrotten, där man måste vara elitist. Det är helt okej att vara hantverkare, men det är bara på den elitistiska nivån man påverkar på djupet. Kulturhatet är hemskt i vårt land. Det finns folk som hatar kulturarbetare, anser att vad de gör är oviktigt, samtidigt som de läser tidningen, ser på tv, går på bio, lyssnar på musiken på fiket, tatuerar sig, ser på porr,,,, listan är oändlig. Hela vårt liv är omgivet av kultur, men så fort någon gnäller över taskiga villkor, fylls kommentatorsfälten med hat. Hat som säger att en sjuksköterskas jobb är viktigare än en kulturarbetares. Låt mig då ställa en enkel fråga. Hur ofta går du till doktorn om år? En gång, kanske mindre? Hur ofta läser du tidningen, på nätet, lyssnar på musik, ser på film,,,,kom inte att säg att kultur är oviktigt.

Det är en solstrimma där ute. Jag tänker på att kyssa en kvinna. De blöta läpparna, den försiktiga lena tungan, jag är före och efter, hennes glittrande sköte, den tysta ron bakom en vajande gardin. Jag är före, efter och nu. Jag är priviligerad som kan tänka på kyssar en tidig onsdag morgon då solen gör en strimma i parken utanför mitt fönster. Då, nu och sedan, det är så jag tar mina bilder.

Workshop med Micke Berg del 2

tisdag 27 maj 2014

Vissa dagar

Jag vill ofta vara en fågel. På söndagen har man en dröm om att segla över Lidingöbron med polarn. På måndagen har man tappat krämen i kroppen. På måndag kväll tänker man: I morgon då jävlar ska jag segla över Lidingöbron med polarn. På tisdag morgon har man fortfarande tappat krämen i kroppen. Då man letar mat i kylskåpet tycker man sig se något nytt på en hylla. Det äts upp. Sedan får man höra att det var en vecka gammal, halvrutten bukfylla.
På onsdag vill man flyga med polarn över Lidingöbron. Då står han på Arlanda och ska träna skidor på någon smältande glaciär i Norge. På torsdag, tänker man,,,,,att något ska ske, men först ska det bli onsdag.

Jag vill vara en fågel. Jag letar bland alla mina texter. Det finns en del där, men ibland känns det som dom ska få vila. Det spelar ingen roll hur mycket man publicerar sig, det är som att spotta i havet. Det tar inte riktigt.

Facebook har tagit över vår verklighet. Nu är det mest diagram om hur hemskt det är med SD och liknande rövare. Man kan inte hänga upp sig på deras taktik, vete fan om man ens ska ödsla utrymme på att diskutera deras stolligheter. Jag tror mer på att köra fram det man själv tror på, annars blir det för mycket spel på motståndarens spelplan.

Vi som levt, ni som levt, vet ju att om man träffar tio personer på ett jobb är två kul, fem okej och och tre rövhål. Det är samma med politiken. Några av de som var okej blev plötsligt rövhål. De kommer att ändra sig då vindarna rör sig åt ett annat håll. Man måste tro på sin egen taktik, köra ut den.

Man kan inte heller skälla för mycket på folk som inget har, blir blåsta på det mesta(typ Grekland) om det blir nassar. Visst, det borde de inte bli, men vad fan har de fått för alternativ? De borde ha varit smartare. mycket smartare och kanske var dessa människor de tre rövhålen på jobbet, som i ett speciellt läge blev riktiga rövhål? Vad vet jag?

Vad ska man säga om alla som köpte borätter billigt i stan då de reades ut till horribla undersummor? Vem visste inte att det var början till ett starkt klassamhälle: En spricka i solidariteten, men vad gjorde det då många kunde dra in en mille på nolltid. Kunde fixa sin pension med ett enkelt penndrag och skita i hur stan utvecklades. Vad ska man säga om de rövhålen? Var det de fem som var hyfsat roliga på jobbet som plötsligt fick leka blindbock i psyket?

Jag ska inte vara elak, men en sak har jag märkt otroligt tydligt. Från att behöva lyssna till ett evigt babbel om lån och räntor och nya kök har det plötsligt blivit jävligt tyst på den fronten. Det har hänt något? Köken har fallit i glömska en vecka eller två. Det känns ganska skönt

Tankebok

Jag har skrivit en tankebok. Den får komma till tals i höst. Inte för att mina tankar är något att ha, men det är ändå mina tankar. Politiken är ett jävla malande. Miljöpartiet fick massor med röster. Det är bra, men de står ju inte för någonting. Det är liksom som oljan i drevet, de som smörjer, men vilka ska driva. Det är också symptomatiskt att de flesta medelklassarna väljer ett parti som saknar klassanalys, som har ett program som alla måste gilla, vare sig man är blålila eller knallröd. Bra miljö, tacka fan för det.

Tänk om någon tog makten i stan och sa följande: Bostadsrätterna ska avvecklas. Folk får tillbaka samma pengar med ränta som de la in. Allt blir hyresrätter, billiga sådana. Privattrafik förbjuds i innerstaden. Total satsning på kollektivtrafik av alla sorter, tåg, buss, taxi, cykeltaxi, mopedtaxi, allt eldrivet. För de företagare som behöver bilen kan dispens upprättas eller subventionerade transporter.

Alla vinster i vård, skola osv, tas bort, ersätts med en total satsning på lärarna, på utbildning av lärare och personal på äldreomsorg och sjukhus. Ett lönetak för alla, typ 60 000 kr i månaden. Över det 98 procent i skatt. Alla skatter ska gå till det sociala nätverket, solidariteten byggas över kommunala satsningar. Människan är en social varelse så det ska också gå att överleva på halvtid, som man kunde göra på sjuttiotalet. Det verkar rubbat att jobba 120 procent och knappt överleva. Visst, schysst lön men totalt slut i nerverna. Vad är det för liv?

Ja, det är jobbiga och konstiga tankar kanske, även för mig. Men livet är som ett förhållande och politiken är kopplad till livet. I ett dåligt förhållande  måste man fråga sig: Vad är bra, vad är dåligt, vad ska jag göra, vad är jag beredd att offra för att få det bättre. Man måste inse att vad man än gör finns det två sidor på myntet. Det kostar alltid något att få något annat, bättre. Livet är ingen enkel resa. Livet är en ganska krånglig resa. Börja med drömmen, en solidarisk dröm, inte en egoistisk, för vi tillhör alla ett kollektiv. Alla utan undantag ingår i ett världsomspännande kollektiv. En svensk är en grek, en japan en nigerian. Så enkelt är det. Vi är ett kollektiv.

Jaja, det är grått ute, man drömmer lite. Nu gick ju vänstern fram, skitfint och det har den gjort lite överallt. I Spanien, Italien, Sverige osv och samtidigt har högerextremisterna rört sig. De största partierna har dött och de kommer inte tillbaka, någonsin. Hur ska de kunna göra det? Moderaterna och deras polare har nu prövat sin teori: Inte ens en åsna kan säga något annat än att det gick helt åt helvete. Det går inte att släppa marknaden fri. Den måste regleras för då kan man utnyttja marknadens goda sidor. Tyvärr så sket det sig. Sossarna är ju det stora skämtet, eller sorgen. De har inte presenterat ett enda förslag som man ens orkar bry sig om på tio år. Nog om det. Var kommer nu framtiden att finnas? Hur ska vi förvalta kapitalismen så den ger oss jobb, näring och ett vettigt, demokratiskt liv? I min värld känns det som vi måste tappa greppet, falla fyra våningar, börja om på en enklare, lättare och billigare nivå. En nivå där människan inte är konsumtion, där alla lösningar inte är konsumtion. Där upplevelser av samtal, umgänge måste värderas högre än att gå och köpa en ny jacka. Att vi säger till oss själva: Vilken fantastisk dag jag hade idag. Vilka fantastiska samtal jag hade med olika människor. Se, att där ligger värdet i livet. I samtalet, umgänget, det gemensamma förtroendet för livet.

Eller?????

måndag 26 maj 2014

Hur gör man?

När jag kollar igenom de här filmerna med vänner och andra, så är det ju helt underbart hur mycket bra fotografi det finns. Sedan går man till en ordinär svensk fotosajt och man gråter. Vad finns det där som överhuvudtaget kan matcha det jag visade här, de här filmerna. Ingenting. Det är ju hopplöst att det ska vara så, att det ska vara så svårt att se det underbara.

Det är fantastiskt att se Christer strula fram på Kulturhuset. Indicier, en av de bästa utställningar som gjorts på svensk mark. Timos fantastiska text i boken. Jag minns också hans hemska föredrag i salen på Kulturhuset. Det var då hans sjukdom hade börjat ta över. Kära, underbara, superbegåvade Timo.
Kul att se en ung JH, hur tiden går. Mary Ellen Marks otroliga bilder, ja så här kan jag fortsätta i timmar. Detta ljuvliga att man med kameran och orden kan skildra liv, berätta om något.
Tiden går, tiden går. I Landskrona kommer det grejer om Jean Hermansson vad jag fattar. Det blir fint. Ytterligare något att ta in.

Annars, missa inte min workshop i Landskrona den 22-24 augusti.

Josef Koudelka- Prague'68

Trent Parke - Dreamlives, 2002

anderspetersen.mov

Framtiden

Den här bilden påminner om en Miromålning i Barcelona, på Ramblan. Jag börjar bli lite trött på det här snacket om EU, nassar och rassar o bönder i Dalarna. Varför gör vi inte ett land av hela Europa? Tar bort alla gränser, vi är alla europeer, snackar samma språk. Spanskan blir vårt officiella språk, sedan får de olika ländernas språk bli andraspråk och engelskan det tredje. En regering, samma skatter, samma högklassiga sjuk och hälsovård för alla. Glöm Sverige, Danmark, Frankrike, en massa trams, se till så vi alla blir ett land med en jämlik profil, samma regler och rättigheter för alla. Alla ingår i landet Eurolove.

Vi hänger ju ihop, allihopa, vare sig vi vill eller inte. Bara en idiot kan ju tro att Svedala inte hör ihop med med södra Spanien, eller Marocko för den delen. Slå ihop skiten bara, se fördelarna.Snacka om bra fotbollslag vi skulle få, kunde kanske komma till VM, eller se vinsten med att få lära sig ett världsspråk, se fördelen med att vara polare med alla.

Tänk stort, inte Little Svedala. Sedan satsa på närproducerat, satsa på att bygga från grunden, skola, vård, jämlikhet, lönetak, solidariskt tänk. Fint va? Tänk om en grek var svensk och en svensk grek, ungefär som jag då.....

Mary Ellen Mark: Portraits & Portrayals

Fotograf Anders Petersén med christer strömholm kulturhuset stock...

En dag med Micke Berg

JH Engström och Paris

Ett vackert land



Jag cyklar genom ett vackert Södermanland. Formen känns bitvis fin.På kvällen kommer jag att vara slut i kropp och själ, men just nu känns det bra. Det är ett vackert land vi lever i. Ett gammalt Aeroflotplan står på ett gärde. Jag undrar hur det kommit dit?
I Borrby, dit jag tänkte flytta för en tio år sedan fick SD 20 procent. På Östermalm har Moderaterna 30 procent. I mina kvarter, har Miljöpartiet och sossarna mest, FI är stora och V hänger med.

I Frankrike fick Le Pen, 25 procent. Det räcker inte med att vända ryggen till och blåsa i piporna. Om man läser statistik så ser vi hur Europa, Sverige klassklyftas. I mina kvarter, de lyckligt lottade som på något vis lyckats, får FI stora poäng och SD små, men där klassklyftan slår åt andra hållet, där är det minsann andra bullar.

Något måste göras, men vad? I Grekland, mitt andra eller tredje hemland, går vänstern och högern framåt. De stora partierna faller som stenar, och med all rätt. Den socialistiska och liberala korruptionen har varit total så länge jag har hängt i det landet. Att extremistpartierna till höger växer fram förklaras till stor del av att sossarna så länge varit totalt under isen. Kolla våra sossar, som inte ens kan avskaffa vinster i vården och i skolan. Snacka om att ge grogrund för missnöjespartier. Europa och Sverige polariseras. Och vad som kommer ut av det vet vi inte, men vi lär väl få se.

Det är vackert i Södermanland. SD har ett ganska starkt fäste i det vackra landskapet jag cyklar genom. Det är en märklig känsla att ett sådant vackert land kan ha sådana konstiga åsikter.

fredag 23 maj 2014

https://claesgabrielson.wordpress.com/2014/05/22/3273/

Teknik

Jag plåtade med för mig helt nya kameror. En Nikon DF, som en gammal Nikon Fm, bra, stark, snabb, men lite för stor för mig. Den andra kameran, Nikon Coolpix A, blev vad jag använde till de flesta bilderna. fast 28 mm, bra då det var mörkt. Snygg som attan. Jag använder aldrig blixt, för fult i mina ögon. Jag kör heller aldrig över 3200 asa, behövs aldrig. Mitt standardläge är 800 asa och kanske 200 om det är soligt.

Det viktigaste för mig är att skärpan sitter snabbt och att jag kan ändra exponeringen lätt. Jag kör alltid ett halvt steg under, svartvitt inställt i kameran och jpg. Jag  provade med raw men det gav ingen kvalitetsökning så jag la av med det ganska snabbt. Med de här inställningarna behöver jag sällan ägna mer än en minut åt bildredigering. Mina bilder är nästan perfekta då de kommer till datorn, lite kontrasthöjning möjligtvis, Kanske lite skärpa, thats all.  Jag styr min exponering på skärmen då jag plåtar. Jag låser exponeringar och skärpa på kameran direkt.

Urvalet är enkelt. Jag tar ut de bästa, stoppar i en speciell mapp och sedan går jag igenom alla så de ligger lika i kontrast osv och sparar rubbet i Tiff. Thats all.

Sedan till fotograferingen. Jag kör oftast med motordrift, tycker kameran arbetar snabbare då. Lite ljud behöver jag och sedan handlar resten om att komma nära, ta kontakt, se miljöernas möjligheter.
Svårare är det inte, eller som jag brukar säga: Det är tillräckligt svårt.

torsdag 22 maj 2014

Kameradoktorn och jag

























Kameradoktorn och Jag.
En gång i tiden låg Fotofynd på Vasagatan, alldeles bredvid pantbanken. Det var nämligen så att jag ofta köpte ett objektiv eller två på där, ett objektiv som jag sedan fick gå till pantbanken med, för att ha råd att betala avbetalningen på.
Det var en slags evig cirkus det där. Köpa kamera eller objektiv och sedan gå till pantbanken eller sälja det för att överleva månaden.

Sedan flyttade Kameradoktorn, från Folkungagatan och tog med sig en del personal från Fotofynd, till Birgerjarlsgatan och jag var en av de första kunderna med konto. Man fick furstlig behandling, oftast kaffe i det lilla rummet och schysst snack innan man knata hem med prylarna. Jag sålde också prylar till " Doktorn". Eller, man bytte upp sig, som det heter. Jag lämnade en gång ett sprucket 21mmobjektiv till Leica hos Thomas. Vad jag köpte vet jag inte men ca tre veckor senare gick jag förbi hans rum och såg gluggen ligga på bordet.
" Kolla, en schysst Leicaglugg", sa jag till Nalle som stod bredvid mig.
"Ja, någon jävel har lämnat in en sprucken glugg", sa han och jag såg till att vi kom ut i butiken lite snabbt.

En annan gång körde vi ner till "Doktorn" på våran mc, drog Skeppsbron i 120 då snuten såg oss, kom efter hela vägen genom stan och plocka oss inne i butiken. Det blev rättegång. Vi klarade oss och visst fick vi med oss framkallaren vi behövde till helgen.

Nu har jag varit nere hos "Doktorn "igen, heter visst Nya Doktorn idag, men ett och annat face känner man igen. Jag har plåtat med Nikonkameror, en Coolpix A, liten pocket, snygg sak och Nikon DF, som påminner om en gammal Nikon FM. Bra grejer bådadera. Jag lulla runt på stan och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till gatufoto längre. På något vis har genren mattats ur? Varför plåtar man? Vad är det man vill upptäcka? Det är alltid skönt att vara på gatan, men jag upplever allt mer att gatans liv har blivit en transportsträcka mellan två punkter. Det är det vi kommer att skildra och inget ont i det, men var finner man det andra?

En del av bilderna och en liten text finns i Fotobilagan som idag kom ut i morgontidningarna.