Harald Harb

Back home in town,,,jag läser Harald Harbs fina blogg. Han är skidåkare, tränare, skidinstruktör och gammal racer. Han är sextiofem år och lever ett liv liknande mitt. Han skriver om träningen, vikten av att träna vettigt, vila mycket, sova rejält, annars blir träningen bara något som river ner ens kropp. Ju äldre man blir, desto viktigare blir den insikten. Att man ska träna med förstånd och vila mycket, känna efter hur kroppen har det.

Min kropp har haft det bökigt i år. Först blev det en vinter utan flyt, sällan varit med om en så trist vinter. Uselt med snö, taskiga vindar och massa konstigheter. Jag gav upp skidåkningen i slutet av februari, Det var ju dumt, för våren kom ändå inte som jag trodde. Och när den kommer blir man däckad i pollensjuka.

Det är som med allting, man vet inte vad som sker, men man måste vara på sin vakt, tänka efter. Egentligen borde jag åka ner mot Medelhavet varje år vid slutet av mars eller tidigare, för jag mår alltid skit av pollen, och sedan komma hem i slutet av maj.

Nog om det.Tänkte på det jag skrev innan, om det digitala. Hur svårt det är att ändra på uttrycket för det digitala har ett ganska smalt uttryck i kontrast osv. Det är inte alls lika böjligt och valörrikt som de gamla analoga. En annan sak jag ser allt mer är att man måste byta utrustning om man verkligen ska kunna förändra sina bilder, gå från digitalt till analogt, eller från småbild till storformat osv.

Ytterligare en sak som måste kommenteras är gatufotografin. Det kan inte fortsätta så som det gör nu. Idag tas så mycket bilder på gatan, helt utan mening och totala övergrepp i så många fall. Grejen är liksom att krypa upp alldeles inpå en människa och knäppa osynligt. Det är ljusår från den klassiska gatufotografin, typ Kertesz, Bresson osv, och den största anledningen till att det misslyckas är att det liksom saknas en mening med bilderna. Varför är det så?

En annan sak man kan fundera över är utbildningen av fotografer? Var ska alla jobba? Det är ju bara att kolla runt, tidningar läggs ner på löpande band och folk ombeds att frilansa. Tufft liv vill jag lova. Och var ska man sälja sina bilder? På Facebook, eller över Instagram.

Jag tror hela den fotografiska guldåldern är över. I alla fall om man tänker sig leva på sina bilder. Idag är nästan alla bra fotografer lärare, det är där pengarna kommer. Man lär alltså upp folk som i sin tur inte kommer att kunna arbeta, så då blir de lärare i sin tur och lär upp ännu fler fotografer som inte kan leva på sina bilder och snart lär vi alla upp varandra hur man gör då man inte lever på sina bilder.

Populära inlägg