Manlig svaghet

Ruben Östlund hade ett intressant snack i DN om manlig svaghet. Det sägs att vi män ska visa våra svagheter, men mina personliga erfarenheter är att det har man verkligen inte mycket för. Om man som man skriver om att man tycker det är svårt, inte hänger med, inte förstår osv, så får man ofta kommentarer av typen. Gud, vad bitter du låter, osv. Om en man gråter blir hans barn rädda och kvinnan lämnar honom.

Jag kan bara komma på ett enda sätt att förhålla sig och de är att vara bejakande till allt. Säga att allt är bra, sitta tyst i vagnen. I alla fall officiellt, sedan har man ju träffat på många sådana män som efter några öl är riktigt förtvivlade.

Håll färgen alltså. Igår sa jag att det var viktigt att ta sitt eget tempo. Nu har vi två regler att hålla oss till.

Det är kul att vara i stan igen. Jag bor ju i sveriges i särklass häftigaste område, runt Nytorget. Det finns inget, förutom runt Mariatorget, som matchar det. Här finns allt på hundra meters avstånd. Bästa maten, snyggaste folket, bästa idéerna, mest gallerier, mest fik, mest att glo på. End of discussion. Området jag bor i bär på drömmar, Det är en dröm för många som vill komma hit och bo här. Tyvärr är det ju i princip en omöjlighet att bo här. För dyrt.  Jag har ju bott här sedan 1969 i dessa kvarter. Idag skulle jag aldrig kunna komma in och hitta en lya.

Eftersom jag bor här så ska jag sätta ihop en bok om det så kallade Sofo. En ganska förhatlig titel, men skit samma. Så får det bli.

Populära inlägg