På kammaren kommer tankarna

Jag sitter på ett fik som kunde vara hur fint som helst men de envisas med att spela den uslaste musiken som finns. Och högt dessutom. Jag frågar om den inte kan byta musik eller sänka. De byter musik men lika högt.
Helt värdelöst. Dagen efter är jag tillbaka på samma fik. Samma musik, ingen publik, bara jag. Som igår. Jag går fram till ägaren och säger som det är: Man kan inte driva ett fik med sådan usel musik och på den nivån.

Hemma kollar jag på norsk tv. Direktsändning. Jag stänger av. Har inte lust att sitta och kolla på tvn då jag vet att flera människor kommer att dö. Det här är verklighet, inte underhållning och precis det blir det, underhållning. Sedan får man veta att gisslan dog. Då är det fan inte underhållning längre.

Vissa frågar sig vad det är för fel på islam? Vad hände med arabiska våren osv,,,klart det är något fel på islam, men man kan ju också ställa frågan om vad det är för fel på kristendomen som skickar folk att kriga överallt. Det är stater som skickar folk, men de har ju ofta en slags statsreligion. Vad är det för fel på religioner? Vad är det för fel på islam? Jag tycker islam verkar vara en väldigt kvinnoförtryckande religion. Jag tycker de här kvinnorna som klär sig som hösäckar är jävligt utsatta och förtryckta. De kan man säkert snacka bort, men det verkar faktiskt inte vara extremt, ganska normalt snarare och då får man ta sig en funderare på hur man ska komma åt det.
Det finns mycket att snacka om. Jag bor ovanpå en krog. Det är mysigt. Grabbarna i backen satt och snackade om dubbla sockor i pjäxorna idag. Alla som vet något om skidor VET att man har aldrig dubbla strumpor i slalompjäxor. Det leder ingenstans, varken varmare eller något annat. Och idag hade jag mina ullstrumpor på mig då jag tagit av mig pjäxorna. Plötsligt fick de för sig att jag körde med dubbla strumpor och det blev kompanistryk. Ingen trodde mig och till slut fick jag visa att det gick inte att få ner mina fötter i pjäxorna med dubbla strumpor.

Mina workshopelever har nu kommit till stadiet vackra bilder. En utvecklingskurva leder ofta till att man plötsligt tar vackra bilder, det är ett sätt att bevisa och visa att man kan fotografera. Visst, där finns ett mästerskap, men vackra bilder är inte samma sak som uttrycksfulla bilder. Det är otroligt svårt att prata om detta för man ser vad man ser. Jag tror på uttrycksfullhet, medan marknaden, tidningar osv söker det vackra, det som är lite neutralt, lite som det ska vara. Det svåra är att nå till det uttrycksfulla. Och det jävliga är att det inte ens går att förklara vägen dit. Det är något som man själv måste finna.

Populära inlägg