Sthlm - Florens - Bari.


En dag då jag monterade ner cykeln och packade väskan. Min resväska finns inte längre. De senaste tjugofem åren har jag rest med tre T-shirts, ett par extra jeans och fyra kalsonger, en extra skjorta och sedan en pocket kamera, en liten dator och ett par extra strumpor. Och givetvis, en tandborste.

Allt det går ner i en liten rygga. Thats it. Man behöver inte mer.

Jag är en dålig kund. Jag dricker de minsta kaffekopparna, jag äter halva lunchen, jag köper aldrig något och ändå är jag överallt på något vis.

Ljög jag nu? Gjorde nog det. Köper en del pocketböcker. Det gör jag. Precis som med lunchen så förbrukar jag bara hälften. Är inte boken bra efter tio sidor, Good bye.

På något vis har jag börjat plåta igen. Har ju inte gjort det på några år. Kanske är det för att jag tänker göra en bok med bild och text? Det känns som det är dags igen. Och lägga upp bilderna på bloggen ger mig en chans att se och känna på dom.

En kamera, Ricoh Gr och alltid svartvitt inställt i kameran och alltid jpg direkt. Kan skriva ut dom rakt av i 30/40 utan att blinka. No problem.

Jag ser en pocketkamera som en småbildskamera. Det är samma tänk. 24/30 och sedan bilder som man kopierar i 30/40 och stoppar i 40/50 eller 50/70 ramar. Kanske några 70/100.

Enkelt.

I morgon ska jag fika, men först ska jag väl ta en runda? Solen är ju på väg tillbaka. Det svåraste i livet är att inte anstränga sig för mycket. Det ska gå på lust. Man kan få för sig att man måste göra prylar, att man behövs. Sånt ska man passa sig för.

Står och kollar på mina Slasböcker. Bra han var. Vilken lirare och nu finns han inte längre. Det var jävligt bra och så finns det helt plötsligt inte.

Det är som med fotografi. Det kommer en ny generation. Innan fanns något bra, men det finns inte längre. Nu är det något nytt och sedan finns inte det längre heller.

Det är nog bäst man gör lite böcker. En gång i tiden körde jag över hela Norrland och la ut en bok jag gjort på toaletten överallt på olika mackar och fik. Jag vet inte om det funka, men jag la nog ut en 100 böcker på det viset. Så, om du hittat en bok av mig på en mugg i Norrland för tio år sedan, så vet du hur det gick till. Hoppas du bara inte rev ur sidorna och torkade dig i röven med dom. För så kan det också vara. I Indien torkade jag min röv med en karta över Istanbul och när den inte räckte till, fick jag plocka fram lite rupies och fixa till det sista.

Jag handlade inte för de pengarna, men nu ska jag ju till Italien. Lite synd de inte har liran kvar. Man fick ju typ 200 000 lire för en femhundring. Det kan bli mycket dasspapper med såna pengar.

Nog om det. Ekonomi är svårt att förstå sig på, men vem som helst fattar ju att ett hårt Visakort inte hjälper en speciellt bra i svåra lägen i bushen.




Populära inlägg