Bresson och den grekiska bilden

Bresson och den grekiska bilden.

Jag ligger i ett rum och ser ett ruskigt oväder utanför fönstret. Åskan går och jag tänker på Bresson. På hans bild av den grekiska tjejen på Sifnos 1961. 

Det är troligen den bästa bild jag sett någonsin. Ofattbart bra tagen och svinsvår tekniskt, dessutom. Tänk er själva. Plötsligt springer tjejen förbi honom i trappan. Hårt ljus, ingen exponeringsmästare, hur behandla kontrasten. Se bara på skuggan, hur hårt ljus det är. Fenomenalt fotograferat.

Jag har gått i gränderna på Sifnos och letat upp trappan. Den är i Kastro, den gamla staden, där jag har en kompis som är silversmed. Apollon heter den lilla staden på Sifnos, för övrigt en underbar ö, med fina stränder, typ Faro mm.

Bresson har varit mitt livs skynke som fotograf. Ingen är hälften så bra som han i min värld. Alla har försökt härma honom, vi har alla misslyckats. Geometrin, känslan, ljusbehandlingen, humanismen, politiken, det hopp hans bilder föder.

Jag har aldrig lyckats ta något som påminner om hans storhet. Och jag ska ju ta Mickebergbilder, men det finns en sorg i att aldrig kunna ens komma i närheten av en sådan Mästare. Det har ju också färgat min syn på fotografi. Det är ytterst lite som är intressant att se i bildväg om man sett Bresson. 

Koudelka och Strömholm har inspirerat mig också, men jag fick inse att jag aldrig skulle kunna bli fotograf, att jag måste söka en annan väg. För mig blev det bilden och texten.

Danny Lyon är nog den fotograf som inspirerat mig mest vad det gäller bild och text. Han är ju en skitfotograf i jämförelse med Bresson även om Bikerider, Fängelsebilderna och framför allt bilderna på hans liv med sin familj i New Mexiko är fina. Men bildmässigt är det ingenting jämfört med Bressons.

Det har kommit många fotografer som responderat på Bresson, som sökt en annan väg, bort från hans skönhet och geometri, typ Frank, Klein osv, men alla de är ganska usla fotografer jämfört med Bresson men de tillför något annat, en slags brutalitet och omruskning. Ändå tycker jag de är ointressanta i längden jämfört med Bresson.

Det finns andra som tycker annorlunda och tiden spelar ju stor roll. Det slog mig dock då jag såg en film på tvn härom veckan som byggde på Shakespears texter. Filmen var ju skitdålig, med Shakespears texter, gammelengelska, var ju helt fenomenalt bra. Man bara flöt med i bilderna som hans texter skapade. Då, tänkte jag, spelar egentligen tiden någon roll? Spelar tiden någon roll för Bressons bilder?

I alla fall inte för bilden på den grekiska tjejen. Den bilden kommer alltid att leva som ett bevis på skönhet, humanism och tro på livet.