När nån försvinner
Tomas Andersson Wiij tex.
Eller skådisen Ingela, tex....
Alf Johansson skippar Fotosidan. Ganska intressant att då han försvinner därifrån med sina inlägg, en del griniga, en del av en annan sort, men alltid med salt och socker i sig, så finns det plötsligt inget att läsa på sidan. Det finns några till som skriver bra och intressant men de skriver kanske varannan vecka och så kan man inte sköta en blog om den ska vara intressant. En blog är ett arbete om den ska vara bra.
En blog får läsare, som varje morgon vaknar och vill ta del, då måste det finnas något att ta del av, något som fyller behovet. En bra blog är som att vakna med sin älskare. Det ska kännas.
Krister Kleréus hade två böcker på Spine. Vi gratulerar. Annars är jag lite förvånad över alla som hela tiden samlas på Fotografiska. Har allt annat försvunnit? Fotografiska är bra och viktigt, men det behövs andra små aktörer som bildar the underground. Idag verkar det fan inte finnas någon fotografisk underground, alternativ, progressiv, politisk fotografi som ställer frågor och berättar om spännande saker.
Ja, jag har väl fel igen, men nog kan man längta efter Gauss eller gamla Fotograficentrum. Axel är fint men så litet och Ralf gör också ett kanonjobb men det är marigt med krog och utställning. Som vanligt håller Mia på Kontrast fanan högt, men jag drömmer om ett nytt undergroundställe.
Jag trodde länge på det gamla Fotografins hus, skulle ju ställa ut där en gång i tiden och gav dom ett erbjudande om att skapa ett Arles, men utomhusvisningar och nattprojektioner och vi bestämde datum osv och när jag skulle sätta igång hade de jävla klantskallarna tagit fel på år. Suck. Dessutom sålde jag tio böcker till dom för F-pris som de sedan skulle sälja själva. De sålde fem och f-priset var 90 kr. En söndag morgon ringde det på min dörr. Det var en av Fotografins hus ägare som ville sälja tillbaka fem böcker och ville ha tillbaka fem ggr 90 kr.
Vad säger man? Tro fan det sket sig.
