söndag 31 januari 2016

Det är skarpt läge nu

Det är skarpt läge.

När jag gjorde lumpen, som Kustjägare, hade vi ett utryck som hette skarpt läge. Det var då man sköt med dödlig ammunition.

Jag läser Pascalidous blogg. Hur hon och ett gäng kvinnor blir omringade av nassar på Riche. Det är en väldigt otäck läsning. Det är en våldsmanifestation som pågår där på Riche och den är mycket otäck.

Helt enkelt skarpt läge. Det är nassarna, SDtyperna, rasisterna, böghatarna, som är hotet mot Sverige. De står för våldet och deras ideologi och deras ideér är redan överbevisade som rena vansinnet.

Att tro att en våg av invandring är ett hot mot Sverige är korkat. Ja, det kan ställa till problem, men det är inte ett våldsamt hot. Den absolut största majoritet som kommer hit, även om de har andra kulturella preferenser, är vettigt folk som vill gott, som vill bygga upp, göra bra.

De kommer inte för att hota. De kommer för att de är rädda om sitt eget liv. 

Ja, det ställer till en viss krångel för oss, och det är absolut så att vissa av dom har en annan kvinnosyn än många av oss, men det har Italienarna och amerikanerna också. Det är sådant som vi måste lära oss behandla.

Det är det som är utvecklingen i livet. Det som inte är utveckling är hotet och hatet som SD och andra grupper till höget om dom utvecklar.

Det är en slags skräckens politik. En politik som vi redan sett genomförd och som vi vet hur fruktansvärd den var.

Jag säger det igen. Det är skarpt läge. Nu får varje människa gräva djupt, se var den egentligen står, och leva efter det. Inte hålla på och tjata om bagateller.

En polare skrev till mig idag. Han skrev: Det luktar krig, stort krig.

Jag säger det igen. Det är skarpt läge.

Robert Frank, NY times

Robert Frank

fredag 29 januari 2016

Slussen finns inte mer...


Saker och ting hänger ihop. Maria skolgata var en vacker gata. I hörnet fanns den lilla Icabutiken. Där man hade kredit. Där skylten var utanför var målad som en hemlig Hökenmålning.

Det var där mina jag rörde mig, mellan Tim, Affären, Mariapol och hemmet. Jag passade mig för den berömde torpedens sylta. Jag fick ingen riktig ro förrän han blev skjuten på Solvalla av en annan torped. Jag hade tagit en misslyckad bild av honom och det gillade han inte.

Tina stod i Slussen, i den sluss som inte längre finns. Det var en vinter som inte längre finns. Hon stod där mot en snödriva. Vi hade varit på en krog där jag något år innan tillbringat nyårsaftonen. Jag satte hela mitt hopp den natten till att jag skulle få kyssa en speciell kvinna då nyåret slog in. Det gick inget vidare. Hon kysste hellre sin hemliga lesbiska kärlek.

Man har mycket att lära av livet. 

Jag var en del i Klara, minns en del krogar längst bort mot det som kallades Tunnelgatan och nu heter Olof Palmes eller om det är tvärtom. Vi bodde där i kollektiv, men det är en annan historia, men jag vet vad rivna stadsdelar betyder. De blir alltid, och då menar jag alltid, sämre. Slussen kommer aldrig att vara min Sluss längre. Jag kommer aldrig att se snödrivor i Slussen mer.





Sommarhus i Grekland/ Naxos, att hyra.

Hej, vill du hyra vårt hus i sommar? Grekland, Naxos, Chalki.



Mitt på ön. Fem minuter till barer, restauranger och affärer som ligger i den lilla byn som förr var Naxos huvudstad. 20 minuter till de otroliga stränderna, huvudstaden och nära till bergen. Vare sig du vill vandra, cykla eller bada, eller bara vara, så har du ett fantastiskt läge. Du bor tyst men har ett stenkast till några matställen, affär och kaféer.
Naturen omkring är något av de vackraste man kan uppleva med fina vandringsleder, Huset har fem, sex sängplatser och kostar 3500 kr veckan.( lördag till lördag).
Du kan också hyra onsdag till lördag, eller lördag till onsdag, 2500 kr.
Wifi, sängkläder, husgeråd finns.

Det är vår första sommar så vi har ett litet specialpris i år eftersom vi prövar oss fram.
Se länken här om huset och Naxos.

Uthyrning från  den 20 juli, veckovis eller eventuella strönätter, fram till oktober och vill någon bo en längre tid så får vi diskutera det.
Är du intresserad, kontakta oss på mickeberg@hotmail.com




























Chalki, Googlemaps

Historien om en bild


Jag minns exakt hur jag kände mig då jag satt på tåget från London till Dublin och därifrån till Belfast. Orolig och förväntansfull. Jag hade en blommig Nikon F och året var 1974. Belfast var ganska rått och jag hade köpt en armejacka med hål i. Jag hann inte gå många kvarter förrän en man satte ett finger i hålet och gjorde en avtryckarrörelse, ett skott gick av, imaginärt. 

Det gjorde mig nervös. Jag fattade vinken och kastade jackan. Engelska armejackor var inte populära i det katolska delarna av Belfast. Husen låg tysta, som ruvande. På ena sidan gatan bodde protestanterna, på den andra katolikerna. Det var religiöst krig och det var klasskrig på samma gång.

Jag gick på puben, hamnade i ett gäng. Alla drack som galningar. Efter sex öl vacklade jag hem, skulle framkalla filmerna. Jag stoppade in dom i dosan och kröp in i det stora skåpet på hotellrummet.  Det gick bra ett tag, sedan välte skåpet rakt ut i rummet med mig inuti. När jag kravlade mig ut så jag att skåpet bara hade tre ben, det fjärde var borta. 

Nåja lite förstörda filmer var inte hela grejen. Det gick att ta nya bilder och det gjorde jag. Jag stannade en vecka i Belfast och sedan Derry, eller Londonderry som det heter på riktigt.

Femton år senare var jag i Spanien med med en Volvo utan bromsar. Träffade en irländare i Malaga som var flygrädd. Jag sa att jag varit i Belfast och Derry och han blev eld och lågor. Derry, jag var en sann IRA-fan, en sann revolutionär och han ville köpa min Volvo utan bromsar. Sagt och gjort. Den såldes för tusen kronor och han körde hemåt den gröna ön och jag stannade kvar i Malaga en månad till.

torsdag 28 januari 2016

You are wonderful tonight

Det regnar då jag kliver ut genom dörren. Jag har tre minuter till gymmet. Jag känner mig rutten i kroppen, men jag vill ändå röra på mig. Trädens svarta grenar ser sorgligt blanka och blöta ut.
Jag sätter mig på cykeln, 15 km på 30 minuter, 150 watt.

Jag tar det lugnt, rullar på med 100 i kadens. Eric Clapton i lurarna. " Your are wonderful tonight". Han spelar den så milt och den fantastiska körsångerskan gör ett solo i mitten på bara toner.

Framför mig, nedanför mig, en man i 75-årsåldern. Han böjer sig fram, en vacker man, det kan man se. Han har varit väldigt vacker en gång, man ser det på de vältränade benen. Han böjer sig fram, jag ser hans nacke, sorg, den utstrålar sorg.

" You are wonderful tonight", jag lyssnar på basgången. Toppmusiker i Claptons gäng. 5 km, tio minuter, jag tar det lugnt. Känner mig rutten. Över golvet går en ung snärta på 20 vårar. Jag skulle också vilja vara 20 år. Framtiden som en slät motorväg. Inte skyldig någon något. Allt är möjligt. Det snackas ofta om hur svårt de unga har det. Jag skulle i alla lägen byta 67 mot 20. Tror ni det är lättare att vara 67 med döden tassande i hälarna mot att vara 20 med allt framför sig?

10 km, 20 minuter, puls 122, jag tar det lugnt, 100 i kadens, går lätt. Kroppen känns rutten.
" You are wonderful tonight ". Claptons kärlekssång om hur hans kvinna känner sig ful och hur han övertygar henne om att hon bara är wonderful.

Min fru ligger hemma i flunsa. You are wonderful tonight . Clapton är 70, ska sluta turnera. Han har spelat på scen i över femtio år. Det kan räcka. Jag tittar på mannen under mig, han med den sorgliga nacken. Han har nog varit fotbollsspelare.

15 km, 30 minuter, kadens 110. Jag spurtar lite. mår kasst. Känner en slags sorg över de mörka blanka grenarna på träden utanför. Eller kanske för mig själv, en av de mest privilegierade människorna i världen. Jag skulle vilja vara 20, ha en motorväg framför mig. Nu är det en stig, nog så vacker, nog så kurvig, men ack så krattad och planerad.

Clapton stänger ner låten, den vackra, briljanta sångerskan heter Peggy Zoe nånting. Clapton tackar henne för den grymma sången och drar igång Leyla. Då är jag på väg ut genom dörren, det regnar, en kvinna står i porten med paraply och ser ut att frysa. Det är tiden, tänker jag. Alla tänkande människor fryser.

Det regnar fortfarande då jag kommer hem.
En kaffe skulle sitta gott.
You are wonderful tonigt.


Workshop Naxos 27-30 juni




Workshop i Naxos, fyra dagar,  27 - 30 juni 2016.

En speciell workshop där vi jobbar med en slags gatu och naturfotografi, samtidigt som vi hela tiden pratar om bilden, ditt eget projekt, livet.

Färg eller svartvitt spelar ingen roll. Stor eller liten kamera är också oväsentligt. Det viktiga är att du vill visa dina bilder, fotografera och tala om dom.

Workshopens huvudsäte är i den lilla byn Chalki, Monitisa, där vi har ett hus. Där kan vi bo tillsammans, äta gemensamt och besöka någon krog eller cafe när vi vill. Det är tjugo minuter ner till havet och den stora staden Hora, Naxos stad.

I Monitsia finns det fantastiska vandringsleder, bergen, cykelvägar, fem minuter till caféer och några krogar. Vi gör givetvis några rundor ner till havet och den stora staden tillsammans.

Priset är 3500 kr och vill du bo i vårt hus får du betala 150 kr natten. Vill du bo nere vid havet kan jag hjälpa dig med boende.

Hur du kommer till Naxos? Flyger till Aten eller Santorini och därifrån en färja eller inrikesflyg till Naxos.

Sista anmälningsdag 15 februari. Max fem personer.

Är du intresserad? Här en länk med mer info, eller maila mig på mickeberg@hotmail.com





onsdag 27 januari 2016

Marc Chagall, någon att lära av?

Jag kollar på Marc Chagalls konst. Så bra, så ofattbart bra. Inspirerar mig oerhört. På samma sätt som Miro. Färgen och fantasin.

Det är kanske dags att byta spår. Gå över till färgen de sista åren jag fotograferar. Chagalls flyende bilder är grymma, jag gillar flykten i dom. Jag skulle vilja fotografera på det viset. Har alltid känt mig som en fågel. 


Dags att pröva något nytt.


Bilden? Mallorca, strax ovanför Ramblan, Café Bosch. Hade nya sandaler. Bodde på ett hotell med grönt badkar. Tina drack champagne i badet och Håkan Elofsson var i stan.

Berlin, historien om en bild.

Berlin. Den är vacker den här bilden. Demo i Berlin. Det var många demos på den tiden, 80-talet. Den amerikanske presidenten var på besök och jag var där för Etc. Man slet upp gatstenarna, kastade vilt. En gång mot mig, jag duckade och den träffade en holländsk fotograf bakom mig mitt i nyllet.

Vi drog fram genom gatorna, tårgas överallt. En man i kortbyxor, med vit liten hund och kulmage, klev ur sin tobaksaffär och skrek att de skulle inte kasta sten. Tacken blev en gatsten genom rutan till hans affär.

Jag hade Kirunakängor, stank tårgas och när kvällen kom gick jag, som den reporter jag var, på klubb. En av Tysklands mest kända transvestiter uppträdde, hade en egen klubb. Vi påstod oss komma från Sveriges radio och fick bästa bordet, längst fram bland alla snyggt klädda.

Jag gick in i omklädningsrummet till de som skulle uppträda. Journalisten gjorde en hyfsad intervju medan jag mest satt på golvet och kände mig trött. När showen startade gick jag efter en timme. Den var bra, men inte tillräckligt bra. Jag skulle leverera filmerna till Etc, tog mig till flygplatsen, hittade en direktör som skulle till Arlanda.

Han fick filmerna och jag ringde Etc som skulle möta honom på Arlanda. Dagen efter ringde jag Etc och frågade hur det gått.

Inga filmer hade anlänt. Ingen direktör heller. Det tog mig en vecka att hitta Direktören. Han hade åkt till Köpenhamn istället för Arlanda. Om någon frågar mig vad jag fick betalt så fick jag inget. Och hur vi bodde i Berlin? På hotel? Nej, hos en kompis. Det var den tiden då man brann, då man jobbade gratis, då man levde för bilden och revolutionen.

Till slut blev bilderna publicerade. Ungefär sex månader senare. Alltid något.

tisdag 26 januari 2016

Äventyret


Man kan känna förtvivlan..


Att öppna tidningen på morgonen,,,ja, vi kör fortfarande med tidningen i vårt hushåll, att öppna tidningen på morgonen kan faktiskt knäcka en mentalt.

Var är världen på väg?

Polen, SD, Sossarna, politiken... man inser inte riktigt hur nermald man blir av detta elände som presenteras. Läste Maja Hagerman, en smart kvinna, hon skrev om SD, diktaturen i partiet, hur det myglas och fuskas och hur man styr paritet. Är folk medvetna om det, alla som röstar och tror på det partiet?

Vad tror de att vi ska få för samhälle med SD? Är alla dessa 20 procent som röstar på SD homofober, rasister, invandrarhatare osv? Är de för en slags diktatur?  Kan de se vidden av det hela?

Jag måste säga något om sossarna också. Det går dåligt för dom och det är ganska enkelt att förstå. Hela partiet måste renoveras, vilket i princip är omöjligt och partiet går nog snart samma väg som sossarna i Spanien och Grekland. De tynar bort och en ny vänster kommer att växa fram, en vänster som kommer nerifrån, demokratisk och ung. Med friska ideal.

Man måste söka ljuset. Den stora glädjen den senaste veckan var ju då jag läste om knegarna som sågade ut målningarna i Slussen på eget bevåg. Då kände jag en varm glädje i bröstet. Den andra vågen av värme jag kände var då jag läste om hur man i Norge och nu snart i Sverige, startar kurser som handlar om integration, hur man förenar kulturer och modern kvinnosyn, hur man försöker ena våra olika kultur, finna en gemensam nämnare.

Det var vackert och gjorde mig varm.  Man måste hålla sig varm, man måste verkligen hålla sig varm och hålla sig till det vackra i den här tiden. Människor är vackra. Titta på de andra människorna, se hur vackra de är. Det är allt. Det är där vi måste börja. Se och känna kärleken. Se möjligheterna, se värmen, se blicken hos den andre.

Bilden. En tidig morgon i Nicaragua. Bakfull, snorhett, följer med en sjuksköterska i en förort till Managua. 21 mm, Leican, systrarna som lyfter barnet. Många händer, barnet i centrum. Så som det ska vara. Kärleken, omsorgen, framtiden.


Ettårig workshop/ Mentorskap.


Är du intresserad av att utveckla din fotografi? Har du ett projekt på gång som du vill bolla med mig i ett år? Eller har du planer på att genomföra ett projekt, kanske ställa ut, kanske göra bok?

Är du intresserad av att utveckla din fotografiska stil, gatufoto, fotografi i allmänhet, så kanske du ska anmäla dig till ett ettårigt mentorskap.

Jag finns där för dig i ett år. Någon att ständigt visa bilderna för, några gånger per år träffs alla i gruppen, några gånger träffs vi enskilt. Du bestämmer nivån på det hela. Det handlar om hur mycket du vill arbeta.

Priset är 13 000 kr för ett år och sista anmälningsdag är 1 maj.

Vill du veta mer,  kontakta mickeberg@hotmail.com

måndag 25 januari 2016

Man kanske skulle skriva nåt?

Dagen är som den är. I skidbacken var det så dimmigt så man fick HOA sig fram för att inte krocka. Jag körde Mikaela Shiffrins träningsprogram med dubbel stavisättning. Man blir stark i fyrkanten då....om ni fattar?

I alla fall, köpte två semlor. Dom feta jäklarna ligger ju numera i tvåförpackningar. Det slutar alltid på samma sätt. Jag äter en, spar den andra till min fru. Det går några timmar och suget blir för starkt så jag mosar raskt in den andra semlan också i mitt nylle.

Grädde är bra, har man sagt mig.

Annars regnar det? Lite i alla fall. Nu njuter polarna som fryser. De snackar hela tiden om KYLAN, men regnet då? Är det kul det?

Man är ju hemmansägare numera, måste hyra ut kåken i Grekland. Går ju klart bra, om man säger så. Nu ska jag gå städkurs hos min fru. Satan, den kommer att kosta på.

Ja, Ni hör. På den fotografiska fronten intet nytt. Jag har inte sett något som är att rapportera om heller. Det är nog lite stiltje just nu. Inom politiken också. Minnet är så kort, så kort. Har borgarna redan glömt bort alla som fixade med lyor i deras egna led för något år sedan?

Jag bryr mig inte längre. Många sitter som megafoner och skriver och skriker om allt. Ni har väl märkt hur det går. Först brännmarks en människa i en vecka, sedan förlåts hon i en vecka, och sedan kommer en ny som ska brännmärkas och förlåtas...osv.. Det är som en artikel i DN. Allt och intet på en gång.

Varje år tänker jag att jag ska göra en bok om just den här trista, grå tiden, januari som november, men det blir aldrig av. Hoppas någon annan gör det. Inte för jag tror det blir intressant, men man vet ju aldrig.

Bilden är från Sestao, strax utanför Bibao. Det var en trist dag. Det ser ni ju, men bilden säger något annat också.

söndag 24 januari 2016

Sommarhus, Grekland, Naxos, uthyrning.

Hej, vill du hyra vårt hus i sommar? Grekland, Naxos, Chalki.



Mitt på ön. Fem minuter till barer, restauranger och affärer som ligger i den lilla byn som förr var Naxos huvudstad. 20 minuter till de otroliga stränderna, huvudstaden och nära till bergen. Vare sig du vill vandra, cykla eller bada, eller bara vara, så har du ett fantastiskt läge. Du bor tyst men har ett stenkast till några matställen, affär och kaféer.
Naturen omkring är något av de vackraste man kan uppleva med fina vandringsleder, Huset har fem, sex sängplatser och kostar 3500 kr veckan.( lördag till lördag).
Du kan också hyra onsdag till lördag, eller lördag till onsdag, 2500 kr.
Wifi, sängkläder, husgeråd finns.

Det är vår första sommar så vi har ett litet specialpris i år eftersom vi prövar oss fram.
Se länken här om huset och Naxos.

Uthyrning från  den 20 juli, veckovis eller eventuella strönätter, fram till oktober och vill någon bo en längre tid så får vi diskutera det.
Är du intresserad, kontakta oss på mickeberg@hotmail.com




























Chalki, Googlemaps

Mullvaden







Det var fint att se Marika L igår sitta i tv och berätta om sitt liv och Mullvaden och Jordcirkus. Det känns också fint att jag fick vara med om att dokumentera ockupationen, Jordcirkus och livet vi levde,

Här en länk till vad Mullvaden handlade om.