söndag 31 december 2017

Books at Blurb


































Man kanske skulle göra en Blurbbok,,,? Det var ett tag sedan,,,Gott Nytt annars...

Tankar


Jag sitter på arbetsfiket och tänker igenom året som gick. Rent värdsligt så var det ju rent bedrövligt. Terror, naturkatastrofer, miljöförstöring. Ett riktigt skitår. Och sedan på det alla fina polare som dog.

Marigt år, 2017.

Men, det som slår mig starkast är att allt är på sociala medier. Det är ju fan ingen som gör något, alla lägger allt krut på att kolla på Fejan osv,,så därför stängde jag ner Fejan då och då under 2017. Helt enkelt för jag stod inte ut med all skit man ska se.
# meetoo" kanske gör nytta, mest som påminnelse, att man tänker till INNAN, men det måste ju skapas lagar och ses till att anklagelser kommer till skott. Det är som allting har två månaders brinntid och sedan är det över. Det som inte verkar ta slut är allt detta mördande. Nu är det ett mord om dagen, alltså avrättningar, i Stockholm och Malmö. Det är ju helt horribelt. Unga killar som ligger och skjuter ihjäl varandra i bostadsområden där folk bor och lever med barn och familjer. Och det eskalerar ju hela tiden.

Nej, 2017 är och var verkligen ett mörkerår. För mycket mord och död och vänner som försvann. För mycket skärm och för lite liv.

Fotografi? Det enda jag tänker på är Anders Petersen. När jag såg de fina dokufilmerna om Punken, tex, så nog fan  hade han skildrat Gallerian, Röda rummet och han gjorde också ett fint jobb om Kungsan i samma veva. Snacka om tidsskildrare och det är vad jag saknar i svensk fotografi idag. Vem skildrar tiden? Ingen vad jag vet, eller väldigt få? Nu lägger folk energi på att hänga på Höstsalong eller något jävla Plank, helt okej, men det är ju bara frukostsmulor av riktig och bra fotografi. Nu får vi öka, 2018 måste bli året där det svänger och fejan dör.

lördag 30 december 2017

Årets viktigaste bild?

Var det här min viktigaste bild i år? Kanske, men på något vis har den ganska många delar i sig som genomsyrade 2017. Det vackra, till synes välutbildade paret, demonstrerar mot utkastningen av de unga afghanska pojkarna. Det var för övrigt en ytterst tragisk demonstration som de som vill kasta ut afghanerna genomförde. Jag blev lätt deprimerad av att se folk som såg så märkligt korkade ut stå och vräka ur sig ren idioti. Hela tillställningen var så mycket skillnaden mellan olika klasser, olika tankesätt, tragiskt, men det var ju så det var.
   Jag tror dessutom att SD och deras anhang kommer att tunnas ut ganska snabbt nu. Deras argumentering är rökt och de framstår ju själva som ytterst suspekta figurer.

  Annars blev det inte mycket bilder. Jag gjorde något annat, workshops, workshops, Insta, var med i filmer och bodde i Grekland. Det kom helt enormt mycket bra filmer om den tid jag också levt i: Dag Vag, Jean Hermansson, Punken, Schein, mm, mm....Jag såg knappt en en enda utställning men deltog i desto fler,,,,ja, så blev året. Jag fick en katt och den katten ska bli en bok. Det var väl ungefär det som skedde 2017.

   Så, på årets sista dag kommer det äntligen. I en recension i DN om Fotografiskas utställningar benämns lokalen som Konsthall och utställningslokal. Inte museum,,,det var fan på tiden.

onsdag 27 december 2017

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6850445
Kulturnytt om Tuija o jag berättar vad hon betytt för mig o för många andra. Hon var en tung hörnsten i Svensk fotografi, otroligt viktig o dessutom en underbar människa.

Onsdag, istället för måndag

På väg till Florens hamnade vi i den dekadenta hamnstaden. Det blev en bok om det, om Florens, cykling och grälla hotellrum.

Det för sorgligt med Tuija. Hon tillhörde på något vis musketörligan, det ursprungliga gänget, det gäng som långsamt nu holkas ur, Christer, Hatte, Kenneth, Tunis,  Jean, Yngve, Tuija, de här människorna som man älskade och tog för givna. Nu är de borta, det blir ett hål i en, så är det bara. Ett hål.

Det där hålet får en att inse vikten av att leva. Det är alltid så att döden och saknaden får en att leva i sorgen, saknaden och minnena.

Det är så det är och så det alltid har varit och kommer att vara. Idag känns det som måndag men det är onsdag. Hur man ska tolka det vet jag inte, men min fru har åkt till jobbet och så får det väl bli för oss andra också.

tisdag 26 december 2017

Tuija Lindström

Min kära vän Tuija Lindström har gått bort. Hon var född 1950 och det hon har gjort genom åren är lysande. Hennes bilder, hennes omväxlande liv, hennes insatser på Fotohögskolan. Hennes sköna humor.
Hon var ganska unik.

Vi träffades en gång i tiden, första gången, då hon kom till mig som ung student och skulle försöka välja bana i livet. Jag berömde henne för hon hade verkligen något. Vi blev sedan vänner och jag skulle kunna berätta många fina historier om henne.
Det ska jag inte göra nu. Nu saknar jag bara henne.

pics...friends.....









Adjö jul....

Man åt, man sov, man åt, man åt, man åt....


måndag 25 december 2017

Punktime

Igår kollade jag på den underbara punkdokumentären som Kristina Lindström och Kristian Petri gjort. Jag har äran att få vara med på ett hörn, med några bilder, men jag sitter också i bild, 2,30 från slutet på första filmen. Jag upptäckte mig själv där. Lite roligt faktiskt.

En underbar film med Lars Sundestrands, Hatte Stiwenius fina bilder,  Anders Petersens från Röda Rummet, ja, mycket fint och en kanonfilm. Kolla på SVT play... sedan var jag själv in och kollade vad jag gjorde på Punken, inte så mycket, jag var någon annanstans, kanske i Spanien, kanske på Mullvaden, hittade en del kort, men det finns fler bland neggen, men kolla filmen som är kanonbra.











  Anders P och Britt












                               Hatte Stiwenius




Jag gjorde ingen större djupdykning i Punken, men märkligt nog var jag med om alla de häftiga grejerna på Jarlateatern, Ramones, Oasens ockupation, Bal Palais och alla banden, stället på Gögatsbacken. En fin tid, helt enkelt. Mina polare, Hatte, Lars T, Lars S, Tommy Nilsson, Mats b och de andra som sysslade med musik och Schlager gjorde just musiken. Anders P gjorde sitt fantastiska reportage om Röda Rummet och jag gjorde väl bara ett nerslag på allvar och det var på Oasen och sedan gjorde jag ju några jobb på Brända Barn, ett klassiskt band och Grisen Skriker,,,