fredag 31 mars 2017

Alla beslut är bättre än inga

Jag är lite trött nu. Min kropp värker. Det måste erkännas. Det har varit en seg tid, orolig. I morse var jag med den fantastiske Agneta ner till tull för att diskutera min bil. Janis på Rendevouz ringde själv till tullen och la ett gott ord för mig. Folk vill gott. Och mannen på tullkontoret var uppriktigt ledsen över att polisen snott mina skyltar. Hade de inte gjort det hade han kunnat hjälpa mig och så sa han att regga om bilen till grekiskt kostade runt 30 000 kr. Och då frågade jag vad det kostade om jag skrotade den och det kostade ingenting. Jag valde faktiskt ingenting, trots att det är en kanonbil, bara gått 40 000 mil och inte en skråma. Jag köpte ju den för tio lakan, så den har betalat sig bra genom åren.

" Jag skrotar den", sa jag och sedan kändes livet lite enklare. Ett beslut, vilket som helst är alltid bättre än inget. Hur jag ska få ihop 25000 kr till att köpa en ny grekisk bil fattar jag inte, eller rättare sagt, det fattar jag. Måste lägga på ett jävla kol o sälja bilder för att få ihop pengarna till första juni. Nu glider jag omkring i en hyrbil för 8 euro dagen i sex veckor. Not bad.

Nu har jag gjort mitt för den här veckan och byråkratin. Ikväll blir det ett glas och sedan blir det tid och dags för konsten, berättandet, kärleken.

torsdag 30 mars 2017

Rain in the night

Rain in the night

Typiskt att det regnar på natten. Min torra tvätt får en omgång havsvatten igen. Det luktar gott om den, vind, hav, salt och lite bergsgetter.

Kan man begära mer i en bergsby som vetter mot havet och dimman över Paros. Jag glider ner till fiket, min plan på hur jag ska blåsa snutarna på ön är utvecklad, genomgången och ready to launch, som de säger i det stora landet där en knäppgök sitter på viktigaste posten.

Jag funderar på det mesta, sitter och kollar in de två unga som sitter på fiket. Den ene jobbar där, den andre är hennes trevliga pojkvän. Vilket skitiv. Sitta så ung hela dagarna på ett fik, knappt några kunder och bara vänta på att då och då få servera en kopp kaffe. Man kan bli ledsen för mindre. Själv hade jag traskat världen runt vid den ålder, flera varv dessutom, sett och lidit och prövat. Inte hade jag nöjt mig med att sitta på ett fik som knappt har några kunder.

Men, det är kanske så det är i ett land där familjen kommer först, där det inte finns några pengar och där framtiden verkar allt annat än ljus för de unga.

Nu ska väl Grekland snart få ett nytt lån, eller i alla fall, be om ett nytt lån. Jag börjar tröttna på tramset, visst kan man säga att EU är taskiga osv, och det är dom, men grekerna är de största syndarna själva. De har själva satt sig i soppan, de har fullständigt outvecklad byråkrati, något så otroligt uselt, som jag med egna erfarenheter upplevt i Grekland, får bara inte existera i ett någorlunda modernt samhälle. Man har ingen som helst ordning på skattesystemet, alla försöker komma undan och slippa betala skatt för man får så lite för det man betalar. Det är en evig rundgång. 

Släpp Greklands skulder, kasta ut dom ur EU och så får det grekiska folket visa vad man kan och vad man kan uträtta med egen kraft och energi. För övrigt anser jag att ganska många länder borde kastas ut ur EU. De som inte tar emot flyktingar, tex, Polen, Ungern och några till. Att vara med i EU innebär att man också ska bidra, inte bara skörda, utan även så.


Nog om politics. Vädret är märkligt, toppluva fleece och dunjacka. Det stormar på. I morgon ska jag ta en dust med den efterblivna byråkrtin igen. Fortsättning följer….

onsdag 29 mars 2017

Workshop Naxos, 8-11 september


Vill du vara med på en Workshop den 8-11 september 2017 på Naxos, den vackra ön i Grekland.
Vi arbetar och bor ihop i mitt hus. Samtidigt som vi arbetar ihop går vi igenom dina gamla bilder, eventuella projekt du arbetar med just nu.

Det är en workshop för dom som vill komma ett steg vidare i sin utveckling, kanske göra en bok, en utställning, ett bildspel.

Vi sover, äter och arbetar tillsammans i en väldigt vacker och dynamisk miljö.

Max fyra personer. Pris 5000 kr inkl boende. Resa till Grekland och uppehälle står du själv för.

Kontakt: mickeberg@hotmail. com

www.monitsia.blogspot.com

måndag 27 mars 2017

Måndag, tuff shit

Åker till polisstationen för jag har ju en bot på fem tusen spänn för att polisen i Grekland inte vet vad ett grönt kort är. Jag har redan varit på denna polisstation fyra ggr i samma ärende men eftersom det är så otroligt komplicerat att läsa ett grönt kort och då det måste göras av rätt person, översnuten som stoppade mig, så är jag här igen.

När jag kommer in på stationen så fattar jag ju direkt att det här skiter sig. Det sitter en stackare med handfängsel fastlåst i en stol och ser på mig. Översnuten tar mina papper, kollar igenom dom och frågar vad det är? Jag säger som det är, att det är mitt gröna kort och att det bevisar att min försäkring för bilen gäller. 

”Vi skickar det til Aten, säger han, så de får avgöra på huvudkontoret om försäkringen gäller. Du kan komma tillbaka om tre dagar.”

”Men, säger jag. Det är ju ett grönt kort, det gäller överallt i hela europa.” 

Det skulle jag inte ha sagt, för då säger han. #Du får inte köra bilen. Hämta hit plåtarna på bilen. Du har haft bilen längre än sex månader på ön."

"Men, säger jag. Jag har ju redan betalat 3000 kr i böter för det och har köpt biljetter till båten och Pireus för att köra ut ur landet i morgon".

Jag visar honom biljetterna. Det skiter han fullståndigt i. ”Ta hit plåtarna och om fem dagar kan du gå till tullen och höra med dom vad som sker med din bil. Och du får nu bara köra den en kort tur för att parkera på något säkert ställe.”

I helvete heller, tänker jag och kör upp bilen i bergen till mitt hus. Visst jag har haft bilen mer än sex månader i Grekland och någonstans ska den registreras, den är ju svensk nu.Om jag kört ut och vänt utanför Grekland, hade jag kunnat komma tillbaka och haft sex månader till. Nu väntar troligen en ny utlandsregistrering och det kan vara en 30 000 krsinvestering. Det gröna kortet åker till Aten för att någo överkucku ska kostatera att min försäkring är giltig.

Kvar på bänken sitter fortfarande den handfängslade människan. Jag undrar vad han hade gjort, troligtvis arbetat utan tillstånd någonstans, var illegalt på Naxos.

Själv åker jag hem, konstaterar samtidigt att klockan stannat och att jag fått innihelvetes ont i ryggen på andra sidan. Som tur var känns alt bättre när jag vaknar på måndagen. Återigen en vecka med den underbara grekiska byråkatin.


Solen kommer upp tidigt och det vackra blåriset blommar för fullt. Klockan är strax efter åtta då jag startar morgonen med att gå igenom EUs regler för bilar och registreringar. Snacka om att man trivs i Paradiset.

söndag 26 mars 2017

Kiriaki

Av någon underlig anledning kommer jag att tänka på Nynningen. Hur Totta Näslund kommer upp på scenen, drar upp gylfen och knäpper ihop svångremmen innan de drar loss med Majakovskijs texter. 

Nu är det John Lee Hooker som får mig in i den känslan. Jag har precis varit ute och plåtat marschen som firar befrielsen från turkarna. Johanna ge rmig en order om att det ska tas en bra bild utanför fiket. 
Vad ska jag säga? Jag tar bilden så klart. Vad hon inte vet är att jag har tappat batteriet till kameran och min mobil har gett upp, lyckas få igång den och tar två, tre exponeringar innan den klappar ihop igen.

Tre exponeringar. Det räcker om du vet vad du sysslar med. 

Jag tänker inte säga mer?

Städar på gården, tittar på cykeln, kanske en runda. Nej, det får bli John Lee Hooker istället. Jag tar rundan i morgon. Det tog ett tag att komma till den mood som gör att man vill börja arbeta. Först städa, lösa det byråkratiska, sedan jobba, sedan jobba hela tiden.

Vi hänger på Maros, den första krogen jag åt på då jag kom till Naxos. Fyra stycken, två liter vin, tre öl, varmrätter till alla och efterrätt. All together, 490 kr,,

Man, man man, what can I say?


John Lee Hooker med sin stora röst. Det är det som är konsten, storheten i enkelheten. John Lee kör samma grej hela tiden, som ett varv, som Slas skrev. Om och om igen, och för varje varv dras skruven åt, det tightar, det tightas till. En gitarr vrålar i bakgrunden och John lee Hooker står där med sin stora mun, den väldiga vita hatten  och världen bara rämnar, rämnar, rämnar, innan man hämtas hem till hamnen, genom det tunga bassolot som leder en över vågkammarna in i deltat av trygghet.

tisdag 21 mars 2017

Naxos mars, mellan sommar oh vita lakan

På fiket spelar man soul, läser den långa artikeln i NY times om Robert Frank. Den är bra, en bra berättelse om ett liv men den är också väldigt sorglig, hur uselt Frank skött sina barn. Vilken plåga för honom att veta att han gjort så mycket bra konst och varit en totalt urusel  farsa. Jag dömer ingen, var andra tider då, men ändå, lite ansträngning hade inte skadat. Hans dåvarande fru var väl heller ingen pärla då det kommer till föräldrarskap.

Själv är jag snart på väg till Makedonien för att få stämplar i passet.

lördag 11 mars 2017

Blöta lakan i Kykladerna


Jag landar på Halki Café. Giannis är trött, har ett elvatimmarspass och en gäst, en frågvis fotograf.

fredag 10 mars 2017

När båten vände

Båten lägger ut från kajen. Jag ser bakändan och förbannar metron som stod på spåret en fem minuter av någon anledning. Jag tar in på Anita Argo, min favorithotell i Pireus. Kvinnan bakom disken tittar på mig, på passet och säger: Så där stavade du inte ditt namn förut.

Hon har så rätt. Jag är en annan nu. Eller jag ser annorlunda ut. Eller,,,,,

På Chalki kafé säger Sofia. "Jag tänkte på dig igår".

Jag kom igår, på kvällen och hon kände det på sig. Människan är ett vackert odjur.

Det porlar i alla bäckarna. Jag snorar, kollar efter katterna, bara den svarta elaka kommer fram. Vi får se, de kanske kommer med solen. Jag dricker tre cappuccino och och en espresso. De skrattar åt mig. Jag som aldrig dricker cappuccino. När jag bodde i Spanien, var det blå Ducados och Cortado.

Jag stavar mitt namn på annat sätt, jag ser annorlunda ut, jag är en annan. Jag till och med dricker Cappuccino.

tisdag 7 mars 2017

Sista dagen med snö


Sista dagen med snö. Jag kan känna känslan av att forsa genom decimeterhög nysnö som inte väger ens fjäderlätt.
Givetvis har jag ont i halsen. Var kom det ifrån? Ser Paris- Nice, stackars cyklister. Det vräker ner regn och dom fryser så dom skakar där de cyklar i Frankrike.

Säga vad man vill. Det har varit en märklig vinter. Jag har gjort en eller två böcker, två blev det, haft lite workshops och tränat en del. Vete fan vad som hände? Konstigt var det i alla fall.

På Naxos, 18 grader i skuggan.

David Alan Harvy säger en bra grej. Jag behöver ingen assistent som fixar med det tekniska, men däremot någon som tar mig in i miljöer.
Han har en skön brud med sig på Cuba, en tjej från stan och som ingår i ett danskompani. Hon verkar få honom att komma in överallt och det man slås av då man tittar på det slitna Cuba är den otroliga skönheten som Havanna har. Det är nästan gripande, det är ett kulturarv som måste skötas och behandlas. Tänk om Stockholm hade fattat något, om man behållit de vackra delarna av stan, typ Klara, eller Slussen, eller sett till så Skeppsbron fick sin fulla kapacitet. Nej, istället far man fram som galningar och river i sken av att det ska byggas bostäder.

Det var en ju en höjdare på HSB som sa ett sanningens ord på tv häromdagen. Att av de nya lyor man bygger så kommer väldigt många att inte hyras ut. De blir för dyra och i så fall blir det till att pressa in folk i dessa lyor för att man ska ha råd. Trångboddhet är inget nytt för Stockholm men det är ofattbart att man aldrig kan lära sig något av historien. Staten måste ta ifrån det privata kapitalet makten över boendet. Att bo är en rättighet inte en bankaffär.

Nog om det. Lev väl, M

måndag 6 mars 2017

Man kan fundera över världen

Man kan fundera över världen. Varför har min granne fått sin pension sänkt typ tio ggr och varför går 95 procent av alla pengar grekerna får låna till att betala räntor. Inget kommer ju samhället till godo. Varför detta nollsummespel eller ännu värre: förlustspel.

I Stockholm säljs allmännyttan nu ut i snabb takt till privata riskbolag, som i sin tur sakta men säkert renoverar dyrt, gör vinst och slänger ut de människor som inga stålar har eller de som tjänar dåligt. Det är fan så vidrigt så det är ofattbart och vad gör politiken?

lördag 4 mars 2017

Lördag

Det är lite märkligt med Paralian på Naxos. Den vaknar till på allvar den 1 april, men den är som bäst nu och i oktober, november. Då det lugnar ner sig och man kan gå i andra skor än sandaler.
Nästa år ska jag se till att komma ner till 25 februari så jag kan plåta karnevalen som är här. Det är ganska bra läge för det är så smått och trång och då kommer man åt folk och bilder.

Det är ju viktigt att då man plåtar karnevaler att man kommer förbi utspökandet, maskerna. Jag läste en gammal fantastisk Bildtidning där Anders Petersen, Krass Clement och Ralf Nykvist var på Karnevalen i Köpenhamn. En underbar artikel, skriven av Richard Vincent och där fotograferna överträffade varandra i att säga hur usla de var. Underbar artikel, underbar tidning, fina bilder, trots allt.

Skidåkning på tvn, svenska herrarna hade hemska skidor, tog ju stopp nerför. Jag satt själv o kolla på Treaks video om Contador. Så snyggt den var gjord, bilderna i svartvitt och sedan Contador på hojen. Vilken kropp, mager och så jävla solbränd en människa kan bi. Bara senor hela karln. Man blir lite knäckt då man ser honom, men man får väl acceptera att han vunnit några Tourer och Giros osv, att han är i en annan galax, liksom.

Snygg var han dock.

Annars så finns det att hyra i vårt hus på Naxos, www.monitsia.blogspot..com  
I maj och och två sista veckorna i augusti, pris 5000 kr veckan.



fredag 3 mars 2017

Då och nu

Jag brukar tänka på Eugene Smtih då jag ser den här bilden.
Det drogs igång en diskussion om att jag sa att alla fotografer jag känner till, som gått från analogt till digitalt, blivit sämre. Salgado, Koudelka är några namn, skulle kunna säga fler, men det är intressant att ALLA säger att mina analoga bilder är bättre än de digitala.

Och JAG säger att ALLA fotografer jag sett som kört analogt många år, har blivit sämre som digitala. Svårare än så är det inte. Sedan har det digitala massa fördelar, snabbt, superenkelt, bloggar osv, men faktum kvarstår.

CK Obscura

Cykelklubben CK Obscura, som bara består av gamla fotografer tar igen sig i huset i Monitsia. Fricken gör en film och Berg funderar på vinrankorna.

torsdag 2 mars 2017

The good days are the nice days





När jag gick från föredraget sa en polare om mina bilder. " Dina digitala bilder är som utan salt och peppar om man jämför dom med de analoga".
Så sant det är sagt. Det bevisar sig om och om igen att den digitala tekniken gör något med fotograferandet. Det är något med inträngandet, tiden, fördjupningen.

Det är den ena sidan av saken. Den andra är att det är som det är. Det är en ny tid. Anpassa dig eller försvinn. Den enkla och bistra sanningen.

Tid är allt. Vad det gäller bilder kan du bara se och vänta, låta det verka så kommer det att fungera. Men det gäller att få till tiden att låta tiden verka. Skynda långsamt men säkert.

Fotografi är som att kyssas. En kort kyss är ingen kyss, det är en puss. Något ytterst oförargligt, medan en kyss rör om i systemet. Tänk på det nästa gång du sysslar med bild.

Naxos
















Det kära återseendet.

CFF och våren

Hade mitt snack på CFF. Mycket trevligt ställe, superkompetenta människor att jobba med. Underbart, som det ska vara.

Epstein skrev, Mats Adsten tog en tung bild och Ni kan ju kolla själva. Jag drar till Grekland, lev väl, vi ses och hörs framöver.

https://www.facebook.com/lars.epstein

Bilderna är ett klipp från Google, Ed vn der Elsen och Ada, super fint.