Några påståenden

Polarn från Portugal skickade mig en video om en fotograf. En duktig fotograf som varit överallt och visst var han bra, men han var bra på det där sättet som jag sedan länge ledsnat på. Han stressade igenom miljöerna, det blev aldrig ett jag och du i bilderna, utan fotografen och du.

Personligen tror jag bara på en sorts bilder, de som handlar om jag och du, relationen. Att man relaterar till motivet. Jag är helt ointresserad av gatufoto tex eftersom de flesta som sysslar med det aldrig relaterar, man snor bara. OM man går in på Fotosidan så är det väl bara Krister Klereus som verkar snacka med sina motiv och han är ju också överlägset intressantast.

Jag tycker man kan inte snacka om bra eller dåligt, man måste börja snacka om intressant och trovärdigt. Bilder måste vara trovärdiga och intressanta. Cartier Bresson är ju en märklig fotograf, som drivit linjen om osynlighet till max och ändå har en så fin närvaro i sina bilder. Jag tror det har att göra med hans barndom och hans längtan efter barn. Hans barnbilder är grymt bra. Strömholm hämtade också mycket av sina mjukhet från sin barnlängtan, sin barndom.

En som har extrem närvaro är ju Anders P, men hela hans nervsystem går ju ut på det, att närvara, att cirkla runt tentaklerna.

Intressant och trovärdigt, det  tror jag på.

Ett annat påstående jag har är att för mycket teknik gör skit av bilderna. Teknik har i princip ingenting med bilden att göra. Det senaste halvåret har alla kanonbilder jag sett varit av dålig teknik, oskarpt osv, men vari trovärdiga och intressanta..

Om man tittar på riktigt bra bilder så finns det avgörande där, stillheten, stillbild, man kan aldrig stressa en bild, den måste sättas, still, stilla, lugn, skapas inom ramarna, inte jaga på.

Nog om det. Trevlig helg.

Populära inlägg