torsdag

Jag leker lite med gamla nakenbilder. Läser DN på morgonen medan vår stackars katt går omkring och ylar i sin löpperiod. Vi måste kastrera henne lite snabbt nu. I Grekland kostar det typ 400 kr, här tre, fyra ggr mer. Varför är så mycket så mycket enklare i Grekland än här?

Fråga mig inte, däremot frågar jag mig varför ingen får sitta i fängelse för Karolinska. Läste återigen i morse hur mycket pengar som rinner mellan fingrarna där och INGEN kan förklara vad man fått för pengarna. Det är ju sinnessjukt, dessutom blir det mindre vårdplatser, 1500 mindre platser för födslar osv,,,vilket makabert misstag detta sjukhus är och det värsta är att de bara får fortgå.

Jag blir så upprörd då jag läser om Karolinska, för det är ju våra pengar, skatter, som ska användas till vettiga prylar, inte gå rakt ner i meningslösa konsulters fickor.

I natt då katten jamade, så hade jag en sådan där natt då jag gick igenom mitt liv, tänkte tanken att jag hade fått en dödlig sjukdom och kanske bara hade fem år kvar att leva. Hur skulle jag förhålla mig?

Först tänkte jag tillbaka, var jag nöjd med mitt liv? På det svarade jag ja. Jag har klassvandrat och jag har i princip gjort allt jag velat i hela mitt liv. Jag har haft ångest, varit rädd, feg ibland, men nästan aldrig kompromissat. Hade jag ångest för något, eller ångrade jag något? Nej, inte ett skit, det enda jag kan känna att jag ångrar är att jag inte flyttade till Naxos, för tjugo år sedan, men då hade jag små barn och de var viktigare.

Om jag såg framåt då? Hur gick min fotografi? Utan tvekan så växer min fotografi, det jag gjort, men det jag gör håller inte måttet riktigt. Idag är min styrka skrivandet och skulle jag välja vapen nu så blev det att skriva, göra en bok som kändes viktig. Om det var det sista som skulle göras så skulle det bli en skrivande bok med mina bilder i. Så enkelt var det med det:

Sedan hade jag en dröm till, en husbil. Att bo och leva i en husbil, men vårt hus i Grekland är lika fint.

Att tänka tankar som att ens dagar är räknade är mycket bra, det är som att dra in en vind i ett dammigt hus. Det blåser bort allt trams. Prova själv. Fråga dig själv vilken din viktigaste uppgift är de närmaste fem åren och satsa på det. Har du ett jobb du bara går till. Sluta. Livet är viktigare än så, än att bara existera. Tro mig, du kommer att ångra dig om du inte satsar på det viktigaste.

Populära inlägg