livet på en pinne

Det blir kallare men det regnar. Det betyder det enkla att snön försvinner och våren kommer. På måndag kommer min vårdagjämning. Då ska jag kolla på resor igen. Då har jag passerat ekluten för det här året, fastän det egentligen handlar om det förra året.
Jag stod på vinden o kollade på analoga utställningsprintar. Stora saker, 50/70, 25 år gamla. Alla har gått åt helvete. Vet inte om det är fukten eller något annat. 57 stycken räknade jag till. Spelar ingen roll. Minns vad Strömholm sa då jag sa att vi skulle kasta alla gula printar på Orwopapper som blev kvar efter Modernautställningen. Nej, vi kan sälja dom som gula Strömholm,,,,så sant det är sagt.

Å andra sidan så skiter jag i vilket. Det känns som man allt mer är en överbliven dinosarie, och så ska det vara. Vad har jag som ska glädja de unga? De ska göra sina grejer. Tiden sätter sina spår, det finns nostalgi och så finns det tiden, den här tiden som gör vissa bilder omöjligt utdaterade, gamla, omoderna. Det är lite som med kvinnosynen. På tio år har den helt förändrats, bara till det bättre, men än saknas mycket, men att hålla på och köra brudar som snygga saker på bild är ju stendött. Nude art, ni vet det töntet. Det krävs mer, det krävs relation i bilden, samklang,,,

Så är det, så är det...